Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Europas förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR :^75
ökningen i betalningsmedel dragits ned till en nivå, som medfört
oreda och svårigheter även inom länder med de mest stabila
förhållanden, utan själva guldmyntfoten har satts ur funktion; det
internationella penningväsendet har förlorat sin gemensamma grund och
utlämnats till de olika regeringarnas godtyckliga manipulationer.
Följden har blivit ytterst omvälvande förändringar i penningvärdet de
olika länderna emellan, som på det mest ödesdigra sätt hindrat den
internationella krediten att fylla sin viktiga uppgift och den
internationella handeln att återuppblomstra och bereda tillgång på råvaror
samt marknader för näringslivets produkter. Häri ligger ett av de
kraftigaste hindren för återuppbyggandet av den internationella
ekonomiska organisation utan vilken, som sagt, nutidens människor icke
kunna erhålla livets nödtorft och utan vilken de enskilda ländernas
näringsliv är urståndsatt att åter komma i normala gängor.
Bakom penningväsendets förfall ligger återigen de europeiska
statsfinansernas mångenstädes fullkomligt förtvivlade läge. Det har varit
i krigsfinansieringens tjänst, som valutorna fördärvats, och det finns
knappast någon större utsikt för ett land med ruttna finanser att
åter kunna få reda i sitt penningväsen.
För exempel på Europas statsfinansiella misär behöver man ej gå till
de besegrade eller av revolutioner hemsökta eller ur världskriget
ny-uppvuxna staterna. Vi kunna stanna vid ett gammalt stabilt
kapitalistland som Frankrike. Den bekante franske nationalekonomen
Charles Gide ger i junihäftet av Economic Journal en synnerligen
lärorik exposé över det statsfinansiella läget i hans hemland. Han
visar där, hur kriget till l april 1919 kostat Frankrike 181 milliarder
francs. Frankrikes årsbudget uppgick före kriget till 5 milliarder
francs, efter kriget måste den beräknas till omkring 20 milliarder
francs, en oerhörd ökning, även om man tar hänsyn till
penningvärdets fall. Men budgeten för 1919 balanserar endast på en summa
av 9 milliarder francs. Orsaken härtill ligger i Frankrikes hopp att
kunna rädda sina finanser genom utpressningar från de besegrade
länderna. Skatterna i Frankrike ha under kriget snarare minskats än
ökats beroende på nödvändigheten för de styrande att på så sätt
upprätthålla »moralen» hos det franska folket — »det stora kriget»,
säger Gide, »kommer att leva i arbetarnas och böndernas minne
såsom den guldålder, när man varken behövde betala skatter, hyror,
arrenden eller skulder» — och 84 % av de 181 milliarderna stå kvar
som en ren skuldbörda på landet. Dessa siffror ge en ganska god
bakgrund till situationen i Versailles, där det gällde för de allierade,
om de icke ville utlämna Frankrike till en finansiell katastrof, att
skjuta fram krigsskadeersättningarna i förgrunden, varvid de
återigen under försöken att förlika denna reella nödvändighet med det
Wilsonska högtidliga löftet om »inga kontributioner eller bestraffande
skadestånd» måste innästla sig i de försök att kasta hela skulden
för världskriget på Tyskland, som gett deras tillvägagångssätt en
alldeles särskild karaktär av osmakligt hyckleri. I sin iver att
både politiskt och ekonomiskt taga för sig så mycket som möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
