Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL KRIGSUTBROTTETS FÖRHISTORIA 361
Jagows krigsminnen. Den sistnämnde tillägger, att han någon
gång i juli låtit i Wien framkasta tanken på att »för alla
eventualiteter åt italienarna ställa i utsikt förvärvet av Trentino»,
något som man emellertid i Wien avböjt. Därvarande tyske
ambassadörs, von Tschirschkys, ställning till kravens utformande
hör till de ännu outredda punkterna. - På ententehåll såg man
i honom en hetsare, och av förhandsmeddelanden ur greve
Czernins, då detta skrives, ännu outgivna krigsbok tyckes framgå,
att han delat denna uppfattning — han lär där kalla Tschirschky
»den tyske Isvolski».
Österrikarnas ultimatum meddelades i Wien först den 22 juli
mellan kl. 7 och 8 e. m. (Jagow, sid. 109—110). Jagow
upplyser, att han genast betecknat det såsom »reichlich scharf und
iiber den Zweck hinausgehend». Szögyeny genmälte, att däråt
intet kunde åtgöras, enär det skulle delges i Belgrad redan nästa
morgon och samtidigt publiceras. Den konfyse gamle greven
har kanske även här gjort ett ofrivilligt misstag; faktiskt
överlämnades det ju först kl. 6 e. m. Hans tidsuppgift hade
emellertid den ödesdigra verkan, att man i Berlin avstod från att i
sista stund försöka en modererande påverkan i Wien. Man lät
bero vid Jagows beklagande av en så sen notificering av det
viktiga dokumentet och lät sig sålunda föras ut på
krigsfarornas villande hav utan att på förhand ha infordrat fullt klart besked
om »vart resan gick», som dock ursprungligen varit meningen.
Detta även av Bethmann-Hollweg (sid. 138—39) intygade
sammanhang är föga imponerande, men vittnar i alla händelser
snarare om lättsinnig sorglöshet än om machiavellism.
Två intressanta bidrag till kännedomen om ultimatumkrisen
ha ytterligare framkommit. Det ena är en berättelse i Danzers
Armeezeitung av flygeladjutanten fältmarskalklöjtnant Albert
Margutti om huru den 25 juli nyheten om brytningen kom till
kejsar Franz Josef och Berchtold i Ischl. Därav framgår dels,
att sändebudet i Belgrad, Giesl förklarat serbiska svaret
otillfredsställande och avrest utan telefoniskt samråd med Berchtold,
och dels, att den gamle kejsaren, som personligen underrättades
av Margutti, då krampaktigt hakade sig fast vid den svaga
tröstegrunden, att »brytandet av de diplomatiska förbindelserna
betyder ännu ej konflikten». Det andra är ett i Deutsche
Politik (1919, häft. 29) publicerat brev från kejsar Wilhelm till
rikskansleren om det serbiska svaret. Kejsaren såg däri alla Donau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
