Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 VERNER SÖDERBERG
under kriget på Balfours initiativ vidtagna utredningar till
dennes och kabinettets information rörande omstridda episoder
under tiden närmast före krigsutbrottet. Med ytterst få undantag
ha de i dessa aktstycken meddelade upplysningarna endast
sekundärt värde, men de bidraga dock att ställa särskilt
utvecklingen av Greys uppfattning i klarare ljus.
Av särskilt intresse är den utredning Balfour 1917 lät anordna
rörande de då allmänt gängse och särskilt i Frankrike allmänt
som trovärdiga accepterade ryktena om ett stort
tyskt-österri-kiskt kronråd i Postdam (med bl. a. Berchtold, Tisza, Conrad
och Tirpitz som deltagare) den 5 juli 1914, då man fore kejsar
Wilhelms följande dag företagna Norgesresa skulle ha fattat det
principiella krigsbeslutet och enats om grundlinjerna för
Wienregeringens ultimatum till Serbien. Såväl sir Horace Rumbold,
vid nämnda tidpunkt brittisk charge d’affaires i Berlin, som
ambassadören i Wien sir Maurice de Bunsen uttalade i sina
memoranda välgrundade tvivelsmål, huruvida ett dylikt möte
någonsin ägt rum, och Oman ansluter sig till dem trots att
Lich-nowsky talar om mötet som en känd sak och amerikanske
ministern i Konstantinopel Morgenthau lämnat en besynnerlig
uppgift om att hans tyska kollega Wangenheim skulle samtalsvis ha
meddelat honom om sitt deltagande i det apokryfiska kronrådet.
En annan utredning av värde är det svar, som sir George
Buchanan, brittiske ambassadören i Petrograd, i september 1917
på direkt fråga av Balfour lämnade rörande de i
Suchomlinov-processen berörda ryska ministerförhandlingarna om
mobilisering den 29 juli 1914. Buchanans svar är ej uttömmande och
återger väl huvudsakligen de upplysningar han fått av Sasonov;
de suppleras emellertid av en ytterst värdefull utredning, som
Oman själv företagit med stöd av referaten från
Suchomlinov-processens förhandlingar.
Oman inleder sin relation med en detaljrik framställning av
Sarajevomordet och den österrikiska undersökningen därom.
Han visar sig därvid överdrivet kritisk mot de österrikiska
rättegångshandlingarna och stannar, om än med tvekan, inför den
ytterst osannolika hypotesen, att däri förekommande utsagor av
de anklagade skulle i huvudsak vara österrikiska polisfalsifikat.
Hypotesen faller på den anmärkningsvärda omständigheten, att
de anklagade ej framställas ha kommit i beröring med mera
framträdande serbiska personligheter än komitadjiledaren ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
