Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Bottenskolefrågan. Av Birger Lövgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 BIRGER LÖVGREN
att de rikare begåvningarna planmässigt föras över i de
fortbildningsanstalter, som må anses bäst lämpa sig för deras
anlag och förutsättningar. Hur detta senare skall praktiskt
ordnas, är en sak, som kräver åtskilligt grundligt övervägande.
Måhända skulle man kunna tänka sig riket indelat i distrikt
med en särskild av både läroverks- och folkskollärare bestående
prövningskommission i varje. Till denna kommission insändas
från varje folkskola utförliga upplysningar rörande de lärjungar,
som där ansåges lämpliga för och befunnits villiga till ytterligare
studier. Bland dessa valde kommissionen ut de mest lovande,
för att de sedan på statens bekostnad skulle underkastas
vanlig inträdesprövning vid läroverken — föräldrarna naturligtvis
obetaget att på egen bekostnad fritt låta sina barn deltaga i
denna.
Men ett dylikt planmässigt urval blir meningslöst, för så vitt
icke genom ekonomisk hjälp även i fortsättningen från det
allmännas sida sörjes för att de sålunda utvalda verkligen utan
allt för stora uppoffringar kunna komma i åtnjutande av den
högre undervisningen. Förslag att understödja begåvade
medellösa barn ha ofta mötts med invändningen, att kampen för
tillvaron är så härdande och att just under och genom den de
största genierna utbildas. Detta må vara sant, men jag tror,
att därigenom ännu flera stora genier gå under. Vidare är det
på föräldrarna, redan förut hårt belastade av sin egen
fattigdom, som bördan till stor del måste komma att vila. Och
slutligen, tror man icke, att denna kamp för tillvaron, vilkens
välsignelsebringande frukter för den fattiga begåvningen man så
starkt prisar, liksom om stora män aldrig vuxit ur förmögna
hem, icke kommer tids nog ändå? Är det icke grymt, jå
barbariskt att i beräknad avsikt lägga denna tunga börda redan på
barnens svaga axlar? Tror någon, att en ung man, som under
sina skol- och gymnasistår dragits med de tyngsta försakelser
och bekymmer och utom sitt skolarbete måst ägna större delen
av sina eftermiddagar åt privatlektioner, efter ytterligare år av
umbäranden vid universitetet, i allmänhet har kraft eller lust
att göra sin begåvning fruktbärande i exempelvis fortsatt
vetenskaplig verksamhet? Förmodligen är han så utledsen på
bekymmer, att han för att åtminstone få känna något av livets
solsken tager den första bästa plats, som erbjuder sig. Den
vetenskapliga akademiska karriären blir i allt större utsträck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
