Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sveriges självförsörjning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES SJÄLVFÖRSÖRJNING 301
taga hänsyn till båda dessa synpunkter. Däremot är det
åtminstone ännu ej bevisat, att rnännisko- eller djurkroppen har
några nämnvärda fysiologiska näringsbehov utöver dessa båda,
fastän ovissheten därom på en särskild punkt onekligen är
ägnad att skapa betydlig osäkerhet, varom mer strax.
Alla livsmedel ha sitt kalorivärde på grund av sin mängd
för — nu närmast — människokroppen smältbara
näringsämnen. Dessa äro av tre slag, äggvita, fett och kolhydrat, med
var sina kalorivärden. Äggvitan har emellertid ensam, utöver
denna sin med de andra näringsämnena gemensamma
bränsleuppgift, även den specifika byggnadsuppgiften, och därför har man
att fastställa på en gång det totala bränslebehovet eller
kaloriminimum och ett äggviteminimum, där ett av de tre
näringsämnena ånyo räknas, men nu för sig självt. De minima det
här gäller ha visserligen ingalunda den stränga bestämdhet
man skulle önska. Människorna ha nämligen i vanliga fall
anspråk på mycket mer föda än de behöva för att hålla livet
uppe, och nöja sig då i normala tider ej med så osmältbara
saker som cellulosa; de tillgodogöra sig verklig näring till långt
större mängd än som kan antagas vara en fysiologisk
nödvändighet. Hur stort detta senare behov är, framgår alltså ej av
den faktiska konsumtionen utan förutsätter invecklade försök,
vilkas allmängiltighet alltid är svår att fastställa. Fysiologernas
beräkningar göra emellertid i allmänhet intryck att vara rikligt
tilltagna från deras egna utgångspunkter; särskilt har man
kommit att allt mer betvivla tillvaron av ett specifikt äggvitebehov
— sålunda frånsett äggvitans allmänna bränslevärde — av
tillnärmelsevis samma uppfattning som förut antogs. I fråga om
kaloribehov har Krigsberedskapskommissionen enligt anvisning
av sin fysiolog, professor J. E. Johansson, stannat vid en siffra
av 3,300 kalorier om dagen per »konsumtionsenhet», d. v. s.
vuxen man i medeltungt kroppsarbete. Det är en tillökning av
10 % på den vanliga tyska siffran, av hänsyn till den större
förbränningen hos människor i ett land med vårt kallare klimat,
men på grund av förluster i tarmkanalen motsvarar det endast
omkring 3,000 kalorier smältbara näringsämnen.
Äggviteminimum har på samma sätt satts till 80 gram, sannolikt högt
tilltaget, men det är av sekundär betydelse för svenska
förhållanden, emedan våra livsmedel under antagliga förutsättningar ej
sjunka under en äggvitehalt som tillgodoser detta behov. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
