Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Demokratisk socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 297
omedelbart kommer att ge bättre arbetsresultat. Och härtill kommer,
att även om arbetsförmågan skulle ökas genom 8-timmarsdagen, sa
beror arbetsresultatet icke blott på denna utan även på arbets
villigheten. Men att arbetarne, även om de få ökad arbetsförmåga, skulle
vara villiga att öka den arbetstakt de en gång vant sig vid, förefaller
knappast troligt. Allt som allt talar därför mycket för sannolikheten
av, att 8-timmarsdagen i allmänhet kommer att omedelbart minska
det totala arbetsresultatet, hur än det kan komma att ställa sig i
framtiden. Därav kommer som en ofrånkomlig följd, att arbetslönen per
år måste sjunka under det jämviktsläge, som eljest blivit resultatet
av-tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden.
Detta betyder ej, att lönen per timme skulle minskas, tvärtom måste
denna så småningom som en följd av det minskade antalet
arbetstimmar och därav orsakade större knappheten på arbetskraft stiga över
hela näringslivet — också inom jordbruket — men den kan omöjligen
stiga så högt, att höjningen blir proportionell mot minskningen i antalet
arbetstimmar. Komma så arbetsorganisationerna att i enlighet med
civilministerns förvånansvärt lättsinniga uttalande till statsrådsprotokollet
genomdriva full kompensering i lönen för den minskade arbetstiden
blir följden ofrånkomligen ökad arbetslöshet.
Höjningen i timlönen kommer att drabba olika företag och yrken
mycket olika, allt efter den proportion som arbetskostnaderna intaga i
förhållande till de totala produktionskostnaderna, möjligheten att utan
allt för kraftig nedgång i efterfrågan på produkterna öka dessas
försäljningspris — denna senare omständighet är av den allvarligaste betydelse
för vår exportindustri — o. s. v. Detta jämte en hel del andra följder
av arbetstidsförkortningen av mera teknisk natur gör, att denna
kommer att träffa olika delar av näringslivet olika kraftigt och förorsaka
en mängd förskjutningar och omläggningar, som i sin ordning måste
drabba arbetarne i form av ökad arbetslöshet.
Dessa rubbningar och svårigheter under övergångstiden skulle kunna
avsevärt mildras genom förståndiga förberedelser och lämpliga
övergångsbestämmelser. Men bådadera kräva en viss tid för att kunna
genomföras, och för denna övergångstid lämnade den kungl,
propositionen vid lagtiman icke rum, liksom den blivande kungl, propositionen
vid urtiman med all sannolikhet icke kommer att göra det.
Man frågar sig varför i all rimlighets namn ej alla partier kunnat
ena sig om en sådan anordning. Det kan väl icke stå för livet, om
arbetarne finge vänta ett eller annat år med lagens genomförande,
närde ändå kunde få full visshet om, att deras önskemål komma alt
vinna seger inom en bestämd, kortare framtid. Det kan ju alldeles icke
ligga i deras eget välförstådda intresse att i onödan vända upp och
ned på de industrier, av vilka de äro beroende för sitt eget
uppehälle. Svaret ligger i öppen dag. Arbetarnes hållning här, liksom
i fråga om de lönefrågor, som nu äro så brännande, är dikterad av
okunnighet om de verkliga förhållandena, om de verkliga ekonomiska
orsakssammanhangen; och demokratien tvingar deras egna ledare och
representanter, liksom även medlemmarna av det med dessa samver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
