Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Den tyska flottans självmord - Demokratisk socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 295
matroser från slagskeppet Markgraf demonstrerade för att befria några
arresterade eldare, varvid blodsutgjutelse förekom; redan följande dag
voro revolutionärerna herrar över hamnen och staden. Till deras
snabba seger bidrog naturligtvis, att regeringen i Berlin — där man i dessa
dagar gick och väntade på ententens stilleståndsvillkor och diskuterade
frågan om kejsarens abdikation — gav anvisning till stationschefen att
undvika blodsutgjutelse. Förloppet blev ungefär likartat i
Wilhelmshaven d. 6 nov., och då tre dagar senare fientliga sjöstridskrafter
närmade sig den tyska kusten, var det blott torpedbåtar, u-båtar och några
smärre kryssare som fyllde sin plikt, medan slagskeppen lågo stilla
under röda flaggor. Det blev i storstädernas gatustrider, som
matroserna visade sin skjutskicklighet, och den upprörande scen, då den
stolta tyska sjömakten kort efteråt nesligt utlämnades i sina fienders våld,
medan dessas chef, amiral Beatty, ej ens hade ridderlighet nog att
undertrycka sitt förakt, blev, vad den tyska flottan beträffar, den logiska
avslutningen på frihetsrörelsens seger. Därhän hade det gått, att den
enda möjligheten till en försonande upplösning på tragedin blev
knalleffekten i Scapa Flow den 22 juni.
Tiderna skifta. För sjuttio år sedan kunde man i en svensk
veckotidning framställa den tyska flottan under bilden av en leksaksbåt,
som en amiralsklädd herre drog fram och tillbaka i en vattenså. För
fyra och ett halvt år sedan var man däremot av hjärtat road, då
Hallendorff i sin Illusioner och verklighet som »en originell profetia,
delvis fast i helt annan riktning uppfylld mer än den ironiske siaren
menade», letade fram några försmädligheter i Illustrerad Tidning från
år 1862 i anledning av ett porträtt av »en blivande storamiral», den då
fyraårige prins Wilhelm av Preussen klädd i sjömansdräkt. »Den lille
prinsen», hette det, »kommer att växa upp samtidigt med den tyska flottan,
alla rättrogna tyskars hopp, och får han leva, torde han nog
presen-sentera sig som storamiral i himlen vete vilket farvatten, förutsatt likväl
därjämte att Hohenzollerska dynastien behåller den tron, den nu
innehar, men varpå flera än en förnuftig tvivla».
Tiderna skifta som sagt. I detta ögonblick kan den som har lust
åter placera den tyska flottan i en vattenså, ironikern från 1914
har fått orätt och »den förnuftige» från 1862 rätt. Och dock känner
man sig ej så alldeles viss på, att världshistorien därmed sagt sitt slutord.
Även för dagens segrare och besegrade kunna omskiftelser stunda.
Demokratisk
socialpolitik.
Att den gamla försia kammaren fick dödsstöten, när
den icke gick ur vägen for den segrande
socialdemokratiens krav på 8-timmarsdagens omedelbara införande kommer väl
alltid att stå som en dramatisk belysning av vaktombytet mellan
gammalt och nytt efter fjolårets »fredliga revolution». Om det dramatiskt
verkningsfulla också alltid är det politiskt klokaste, är däremot icke så
säkert. För den utomstående måste det ställa sig tvivelaktigt, huruvida
Karl XII:s-gesten verkligen uppvägde nyttan av att kunna i någon mån
inverka modererande på själva övergången vid den nya lagens ikraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
