Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Kontroversen om den engelska ammunitionskrisen 1915 - Den tyska flottans självmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 293
Detta brevs datum är den 14 april 1915, Newcastletalet hölls den
20. Frågan om Asquiths källa för sina uppgifter i talet synes vara
klarlagd.
Det må undras, hur många även av dem, vilka
intresserat följa världshändelsernas gång, som nu skulle
kunna på rak arm ge en någorlunda nöjaktig redogörelse för den tyska
revolutionens förlopp. Den sammanföll så nära med krigets
sensationella slutscener och var för resten i sin uppkomst och utveckling av
en så trist karaktär, att den knappast kunde fånga fantasien annat än
hos de speciella revolutionsdyrkarne. Matrosernas andel däri är väl
ett drag, som fäst sig i det allmänna medvetandet, men själva
händelseförloppet vid rörelsens utbrott i örlogshamnarna har endast föga blivit
känt och uppmärksammat — meddelandena därom till allmänheten
voro under själfva revolutionsdagarna av förklarliga skäl föga
innehållsrika, och händelsernas brådstörtade utveckling gav sedan aldrig
tillfälle till närmare upplysning om huru därmed egentligen hängde
samman. Matrosmyteriet i Tysklands båda stora krigshamnar Kiel och
Wilhelmshaven är dock av så avgörande historisk betydelse, att man
har all anledning till tacksamhet mot den tyske sjöofficer, friherre
D. Forstner, vilken påtagit sig den pinsamma uppgiften att i en broschyr,
Die M a r i n e-M e u t e r e i (Berlin, K. Curtius; 31 sid.), redogöra för
och söka förklara vad som då skedde.
Förf. tillhör av allt att döma till hela sin åskådning den
officers-typ, vari man fordom vant sig att se tysk statskänsla förkroppsligad,
dessa rikets plikttrogna tjänare, som med ovansklig ära ledde de fyra
krigsårens segerrika kamp mot övermakten, men vilkas krafter icke
räckte till att behärska situationen, då disciplinens band slutligen brusto.
Hans uppfattning av händelserna kan därför vara ensidig, men
grundad på en fackmans egna iakttagelser kan den med allt skäl kräva
beaktande.
Med största eftertryck bestrider han, att upprorsrörelsens orsak skulle
vara att söka i officerskårens despotiska behandling av de
underlydande, liksom överhuvud att den spontant uppkommit inom flottan. Den
organiserades där som eljes från politiskt håll, från de revolutionära
socialisterna, efter ryskt mönster och under rysk medverkan, och han
anför strödda citat ur vissa revolutionsledares senare anföranden —
ett historiskt material, som säkerligen skulle förtjäna ett närmare
studium ur denna synpunkt — som bevis för rörelsens planmässiga
förberedelse, icke minst med användning av desertörers tjänster.
Däremot förnekar han icke, att flottan utgjorde en särskilt gynnsam
jordmån för dessa stämplingar och söker också förklara orsakerna därtill.
Där verkade först och främst ej mindre än på andra håll de
allmänna deprimerande faktorerna, långvarigheten av detta krig utan
skönjbar slutpunkt och gripbart mål, och därtill
förplägnadssvårighe-terna. Karaktäristisk för den även efter nederlaget bevarade
gammaltyska stramheten i hans uppfattning är hans klagan, att den
magasinerade misstämningen ej avleddes i hat mot fienden, varför den i stället
Den tyska
flottans självmord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
