Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Sveriges finsktalande gränsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 285
övrigt har man aldrig sökt beröva vare sig dem eller de verkliga
finnarna deras finska modersmål; man har nöjt sig med att först av
praktiska skäl och på sistone även av nationelit-politiska främja den
uppväxande generationens förtrogenhet med riksspråket. »Avsikten
är endast», har biskop Bergqvist offentligen förklarat, »att förhjälpa
befolkningen till insikt i fäderneslandets språk.» Är väl detta något
i jämförelse varmed — som den finska Västerbottenskommitténs
flygblad påslår — »förryskningsarbetet i Finland bleknar»?
Den nya skolpolitikens födelseår är 1874, då ett anspråkslöst
statsanslag på 12,000 kr. beviljades »till folkundervisningens befrämjande
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar.» Då var ej tal
om svenska som undervisningsämne, långt mindre som
undervisningsspråk. Den formen av »förtryck» daterar sig från slutet av
1880-talet och tillkom — på den finskspråkiga befolkningens egen
enträgna begäran! Till en början blev svenska undervisningsämne,
varvid initiativet bevisligen var föräldrarnas och den drivande
kraften deras lätt förklarliga önskan att öka sina barns
utkomstmöjligheter. Från 1882 började statsskolor (med av staten avlönade
lärare) inrättas, till en början blott 4. Övergången till svenskt
undervisningsspråk skedde i allmänhet först omkring sekelskiftet och
påtvingades ingalunda befolkningen. För församlingsskolornas del
fattades ju besluten av församlingarna själva, och om befolkningens
egen ställning till »förtrycket» talar högt den omständigheten, att
det numera inom hela finnbygden ej finnes någon enda
församlingsskola med finska som undervisningsspråk, fastän ju församlingarna
ha fritt tillfälle att på kyrkostämma eller i skolråd besluta om
finskspråkig undervisning. Under genombrottsliden förekommo rent
av fall, då byamännen genomdrevo sina krav på svenskt
undervisningsspråk emot folkskoleinspektören, hvilken fann undervisning på
»folkets språk» naturligast. Befolkningens iver för undervisningen i
svenska är .lätt förklarlig: kunskap i svenska gör det för de unga
lättare att taga sig fram i gruvsamhällena, att inträda i tullverkets
tjänst, att få anställning i handel, att ägna sig åt lönande
verksamhet söderut, och den ger för de bildningssökande ökad tillgång till
litteratur. Karaktäristiskt är en gammal handlandes härom
antecknade yttrande: »Skulle jag kunna få svenskan inslagen i milt gamla
gråa huvud, så skulle jag skänka bort allt vad jag skrapat ihop och
börja på nytt som i unga år med yxa och spade.»
Först småningom och i början tveksamt ha som sagt
myndigheterna tillmötesgått befolkningens egen önskan om barnens
undervisning i och på svenska språket. Nu drives fullt medvetet denna
språkpolitik, varvid utom den länge isolerade och försummade
finnbygdens materiella uppryckning även befolkningens nationella
införlivande med Sverige är syftet, men orn något undertryckande av
finska språket är alls ej tal. Flertalet predikningar hållas på finska,
alla lärare och lärarinnor däruppe tala finska, till myndigheterna
kunna finskspråkiga inlagor ingivas utan att svensk översättning
behöver bifogas o. s. v. Tornedalcns folkhögskola, som 1899 upprat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
