Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nationalmusei nya mål. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALMUSEI NYA MÅL 269
Lika stor var ju sannolikheten för att mässans skådespel —
Johan Ulfstjerna med Hillberg i titelrollen — skulle ha banad väg
till lyssnarne i en salong, som bara var alldeles för liten.
Härmed är antytt en av baksidorna med denna första
kultur-mässa, även om det är något långt gånget att såsom en tidning
gjort ställa mässbestyrelsen till ansvar för att Skara någon gång
under förra seklet byggt sin teaterlada och sin konsertsalong för
odemokratiskt små. Men när man nu vet vilken dragningskraft
för en hel trakt dessa mässor äro, får man naturligtvis för
framtiden anstränga sig för att få de största lokaler,
friluftsspek-takel eller också bisseringar under en följd av dagar. Den
senare metoden var ursprungligen avsedd i Skara, då mässan varit
planerad att äga rum tre dagar i stället för två, men på grund
av lokalt motstånd mot denna plan måste en dag skäras bort.
Som en princip är redan framhållet att programmen skola vara
av en verkligt hög -— gärna en nyans för hög — standard. Men
samtidigt som de bära bud från trakter där kulturens frukter
runda sig vackrast, skola de borra efter ådror, som rinna friska
i egen hemtrakts traditioner. • Genom att den första kulturmässan
sammankopplades med öppnandet av Västergötlands
fornminnesförenings provinsmuseum har den principen genast blivit fast
slagen som norm. En ytterligare belysning fick västgötsk
konsttradition tack vare docenten Carl af Ugglas’ mönstergillt byggda
och upplysande föredrag om Västergötlands konsthistoriska
ställning, och genom att låta gymnasisternas sång i »Botån» och
»Krab-belund» spela in med sitt tjusande inslag av djäknevår fick en
gammal ortstradition slå bryggor över till gångna generationers
sjungande Skarapojkar. Det är klart att vissa lokal anknytningar
kunna ökas med mässorna utsträckta till flera dagar, men låt
dem aldrig bli en ny upplaga av ungdomsmöten och
hembygdsfester!
Ingenting är mera svårberäkneligt än kulturmässans facit. Den
lever kvar som ekot av en tongång, minnet av några aldrig förr
sedda linjer och färger, kanske hos de flesta som ett surr av
människor, ett smällande av flaggor, en trängsel för att få se en
skymt av de kungliga. Men hos alla dröjer väl en glans av fest
och högtid. Och redan därmed är mycket vunnet. Även de
som fingo de ytligaste intryck och för vilka en skymt av
prinsessan Ingeborgs blåa vårdräkt betydde mer än all världens tavlor
och pianokvintetter måste lägga märke till att det finns höga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
