Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - Den tyska censuren under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 223
irritera den allmänna stämningen, men man begick det ödesdigra felet
att ej taga hänsyn till att fakta talade ett språk så tydligt, att
inga censuråtgärder kunde hindra det från att bliva hört, och därför
nådde man ett resultat rakt motsatt det man egentligen åsyftade. Den
oerhörda skillnad, som enligt vad envar kunde se förefanns mellan de
officiella skönmålningarna och den faktiska verkligheten, bidrog
säkerligen i längden lika mycket till brytande av den inre motståndskraften
som förhållandena i och för sig själva.
Av detaljer i Muhsams sammanställning kunde åtskilliga förtjäna att
framhållas såsom särskilt belysande. Bl. a. ser man, att oroligheter,
demonstrationer, gatuupplopp och dylikt länge så gott som hörde till
ordningen för dagen i Tyskland, fastän censuren hindrade alla
meddelanden därom. Ett hemskt blixtljus över krigets inverkan på de
hemmavarande kastar följande i maj 1915 avgivna direktiv: »Det är
olämpligt att offentliggöra berättelser om att unga flickor av sorg
över stupade trolovade begått självmord, med hänsyn att dylika
obetänksamheter (!) påverka stämningen i landet och dessutom kunna visa sig
smittsamma.» Odelat komisk verkar upplysningen om att en biografi
över general Mackensen utan motivering förbjöds just vid ett tillfälle
då de mest vilda rykten om den skildrade voro i omlopp; ett par dagar
senare blev uppsatsen emellertid, fortfarande utan motivering, tillåten
till tryckning. Att första bandet av Stegemanns berömda verk Geschichte
des Krieges av censuren tillbakahölls ett helt år torde även förefalla de
flesta oförklarligt. Likaledes är det svårt att förstå av vilken anledning
pressen exempelvis förbjöds meddela att kronprinsparets yngsta dotter
döpts den 25 maj 1915, eller varför en ur Svenska Morgonbladet översatt
artikel om de evangeliska församlingarna i Paris av en nitisk censor
förkortades till halva sin längd. Men dylikt tillhör de arcana, som
efter all sannolikhet icke ens vederbörande censorsämbeten till fullo
förstått och som antagligen ej heller framtidens forskning lärer förmå
att tillfredsställande utreda.
Då man lägger Muhsams arbete ifrån sig kan man icke
undertrycka en tanke på hur intressant det skulle vara om man hade
tillfälle att samtidigt studera en motsvarande engelsk och fransk
publikation, i vilken man finge reda på vad censuren i respektive
länder sagt exempelvis när Audacious gick till botten eller när
Bulgarien inträdde i kriget på centralmakternas sida. Den skulle
säkerligen ha att bjuda på lika järnhårt undertryckande av sanningen
i samma syfte, nämligen att från allmänna opinionen avlägsna eller
tillbakahålla alla element, som kunde förringa landets möjligheter att
gå segrande ur kampen. Hela censurväsendet är ju endast en sida av
den förändring av krigets teknik, som de moderna folk- och
masshärarna och det moderna näringslivets samband med krigföringen fört
med sig. Man har haft att kämpa lika mycket på den inre
sammanhållningsfronten som på den yttre mot fienden, och detta har medfört
uppkomsten av den gigantiska opinionsapparat som en integrerande del
av krigföringen, av vilkens verkningar även de neutrala länderna haft
en så ytterst obehaglig erfarenhet. Denna systematiska förljugning och
16*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
