Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Det levande förflutna. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 LITTERATUR
denna nya skam skulle inprägla ett ännu djupare märke i oss och göra
förnimmelsen av vår svaghet alltmera ohjälplig.
En nation lever icke av bröd allenast, men också av ära. De
historiska och moraliska motiven i en nations liv äro också fakta som böra
medräknas i ett stort politiskt problem.»
»Må vi hysa tillförsikt, att den svenska ungdomen hellre skall lyssna
till samvetets bud, som påminner oss om vår samhörighet med Finland
än till bekvämlighetens stämma, som vill locka oss att vända ryggen
mot den besvärliga östern och trösta oss med västerhavet; och må den
ej utebli från den tävlan om Finland, som är öppnad mellan Ryssland,
Tyskland och Sverige! Vår nation har därvid dock förmånen av en
lång gemenskaps outplånliga minne.»
Vi lämna den ovan anförda recensenten därhän och uttrycka vår
glädje över att ord, så aktuella, så bräddade av intensiv uppfattning
av en svensk livsfråga som d:r Landquists från i fjol fått förlängd
verkningstid genom att införas i samlingen Det levande förflutna. Dit höra
de i eminent mening. Inte bara att Finland med dess av hårda villkor
präglade hetsiga inre strider, dess kraftigt upplågande krigaranda och
verksamhetslust i och för sig måste innebära ett förstahandsproblem
för var och en i dess grannland, som räknar med dagens realiteter
inte allenast, att insikten om vad Ryssland alltjämt kan innebära, gör
levande den stora, vidsynta försvarspolitiska tanke från gångna tider,
som ställde Finland som ett bålverk mot öster, gav landet dess hårda,
blodiga, långa kamp mot barbariet, men också dess stora, lyftande
uppgift. Nej djupare inne, fastare samvuxen med vårt eget medvetande
om, att vi som svenskar ha en uppgift, en plikt, ett ansvar i odlingens
tjänst, oskiljaktigt förbundet med allt detta lever, trots allt, trots alla
halva känslor och tröga, skumma ord en hjärtats, viljans och tankens
insikt, att Finlands odling och vår, Finlands försvarsuppgift och vår
höra samman, att det ena landets olycka skulle bli dödssår och
dödsvånda för det andra. — De tankar som här antytts föras fram och
belysas i Landquists ofta glänsande skrivna uppsatser. Och — vi
upprepa det — med tillfredsställelse må man hälsa, att en uppfattning
som d:r Landquists bringas i åtanke nu, då den tid, som bort ägnas
åt uppbyggande, samlande arbete, åt skapande av en enhet till skydd
mot kommande ofärdsår, då denna tid hotar att förödas och förslösas
genom gagnlösa, bittra ordstrider mellan svenskar och finländare.
För var och en som vet alt han med liv och själ var med i
fjolårets finska händelser, måste detta års finsk-svenska stridigheter
vara fruktansvärt bittra. När bondehärarna i norra Finland gingo till
strid, då glimmade ur det förgångna för mången åter det odelade Sveriges
stora tankar fråm i dagens brusande handling. Då kände man djupt
och förnam klart i vida kretsar, att svensk och finländare genom lojalt
arbete inom och för sitt fosterland buro upp arvet från samma stora,
odelade rike. Vad det lojala, pliktmedvetna fosterländska arbetet av
svensk och finne inom finska staten betydde, det insågs, när
barbar-hoparna besegrades vid Tammerfors och Viborg. Där slogs ett slag
lör det stora arv svenskar och finländare i sina skilda lands tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
