Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska tidningspressen. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 IVAR ANDERSON
ligheterna värdefullt innehåll, som verkligen blir läst. I stället
för att ockra på genomsnittspublikens lättja och dåliga smak
äro tidningarna också skyldiga — såsom de kulturbärare de
vilja vara — att söka uppfostra sina läsare till ett mera
allmänt intresse även för andra sidor av tidningslektyren än
sensationsreportaget, de obligata födelsedagshyllningarna och den
lättare avdelningen. En smula mera värdighet, både ifråga om
innehållet och tonen, skulle säkerligen icke skada. Detta
behöver visst inte betyda att tidningarna skola göras »tråkigare».
Nöjesläsningen bör ha sin givna plats i en daglig tidning. Men
den bör icke lägga beslag på allt för stort utrymme. Och man
bör icke alldeles underskatta publikens förmåga att sätta värde
även på en god nöjesläsning.
Vad rubrikerna beträffar så bör det erkännas, att
utvecklingen på detta område visst icke enbart är av ondo. Den
rubrikteknik, som utvecklats i den svenska pressen, bär först och
främst vittnesbörd om en förfinad typografisk smak, som
avsatt vackra resultat i ett par stora huvudstadstidningars
nyhetssidor. Faktiskt torde man icke i något annat land lägga ned
så mycken omsorg på just den typografiska utstyrseln av
tidningarna som i Sverige. Även ur journalistisk synpunkt är vår
rubrikteknik i stort sett tillfredsställande. Men den fara ligger
nära till hands att sensationsjäktet och icke sakligheten blir
avgörande vid rubriksättningen. Det är lätt att påvisa
växande tendenser i denna riktning.
Utrymmet tillåter mig icke att närmare precisera de
anmärkningar och önskemål, som jag här helt flyktigt har antytt.
Dock torde vad som här sagts vara tillräckligt för att klargöra
de stora krav, som måste ställas på den nuvarande och den
kommande generationen tidningsmän för att den svenska
pressen skall kunna rätt fylla sin uppgift som både
nyhetsförmedlare och som folkuppfostrare. Att denna uppgift växer inför de
stora sociala och politiska omvälvningar, som nu försiggå, torde
ej behöva påvisas. Frågan om tidningspressens rekrytering och
tidningsmännens utbildning blir under dessa förhållanden en
angelägenhet av största vikt. Även ur rent praktisk
yrkessynpunkt börjar frågan bliva brännande aktuell.
Kristidens återverkningar på tidningspressen ha naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
