Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Pariskonferensens teori och praktik. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISKONFERENSENS TEORI OCH PRAKTIK 177
Vi ha sålunda redan sett, huru det gick med grundsatsen
»öppna fredsavtal, öppet åstadkomna». Vi ha också genom en
officiell förklaring av Venizelos till de neutralas representanter
fått höra, att förbudet mot »enskilda internationella avtal av
något slag» ej kommer att gälla vad som tänjbart kallas »rent
defensiva allianser», och vi ha under påskdagarna bevittnat ivriga
franska ansträngningar att förmå Förenta staterna till att i
någon form med Frankrike och England ingå en dylik »enskild»
allians till försvar för Frankrikes östgräns.
Grundstadgeförslaget för nationernas förbund tyder på att
programpunkten orn allmän rustningsminskning kan i sin
ursprungliga djärva avfattning anses som övergiven. De koloniala
programsatserna ha i praktiken resulterat i förslaget om ett
man-datärsystem, vilket initierade franska bedömare oförbehållsamt
betecknat som beslöjade annexioner.
Alla tecken tyda på att programpunkten om rättande av 1871
års oförrätt mot Elsass-Lothringens befolkning kommer att
förverkligas på så sätt, att detta område nu liksom 1871 kommer
att byta suveränitet utan något genom opartiskt kontrollerad
folkomröstning givet fritt och otvunget uttryck för befolkningens
samfällda vilja. Och rörande det angränsande, till språk och
kultur rent tyska Saarområdet förberedes en med Frankrikes
behov av kolgruvor motiverad anordning med internationell,
franskbetonad förvaltning och folkomröstning efter 15 år, vilken
torde komma att té sig som en egendomlig illustration till
Wil-sonsatsen om att »folk och provinser få ej schackras bort från
suveränitet till suveränitet, som om de vore blotta lösören».
Clémenceau har ju offentligen bekant sig som oförbätterlig
anhängare av den enligt Wilson »för alltid diskrediterade» läran
om maktbalansen, men denna lära jämte det gammaldags rent
militära kravet på »goda gränser» är nog den verkliga orsaken
till att Saarområdet med dess mer än 600,000 tyska invånare
nu mot befolkningens vilja synes komma att lösryckas från
Tyskland, om än med en av Frankrike motvilligt medgiven
möjlighet till återförening.
En kris har ju inträtt vid försöken att förlika Italiens
dalma-tiska annexionskrav ined grundsatsen om dess gränsers
reglering »efter klart skönjbara nationalitetslinjer». Just i den
förklaring, vari Wilson där till jugoslavernas förmån inskärpte de vid
stilleståndet omtalade principernas suveräna giltighet gent emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
