Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Gustavianska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 165
Leopolds uttalanden i litterära frågor äro i de flesta fall myntade på
konungens böjelse för att gälla som auktoritet på detta område; och
då han kommer in på teaterns angelägenheter, är det ofta nog blott
för att få tillfälle att göra författaren till Siri Brahe en kompliment
Det är de minst angenäma sidorna av Leopolds väsen, som här
träda i dagen: hans litet löjliga fåfänga, hans ytlighet och hans
böjelse för att å tout prix spela en roll i hovlivet. Vida mera
sympatisk träder han oss till mötes i breven till Rosenstein. Det livliga,
om än ej särskilt allvarliga litterära intresse, som utgjorde det
bärande och sammanhållande draget i hans karaktär, kommer här vida
mera till sin rätt än i breven till konungen, och de sirliga artigheter,
ined vilka han uppvaktar Rosenstein, verka mindre som smicker än
som en skyldig tribut åt en vördad äldre kollega på litteraturens
arbetsfält. Egendomligt är, att han troget bibehöll sitt stilistiska
manér även på sin ålderdom, då smaken undergått en
revolutionerande förändring och 1700-talets uttryckssätt måste lia verkat
oändligen antikverat. Men härvidlag var han lika konservativ som i
sin smak. Han var allvarligt bedrövad, då Svenska Akademien gav
stora priset åt Svea, under det att han uppriktigt gladde sig när
Benjamin Höijer, som hans egna ord falla, gjorde Upsala Akademi
den enda tjänsten att dö. Det är onekligen en viss konsekvens, som
tar sig uttryck i omdömen sådana som dessa, men man skulle hysa
mera aktning för den, om det låge en djupare personlighet bakom.
Hans förhållande till Reuterholm, varom även ett par av de här
publicerade breven handla, är knappast häller ägnat att ställa honom
i mera tilltalande belysning. Låt vara att han verkligen hade
anledning att vara tacksam mot Reuterholm, vilken gynnat honom på
flera sätt och särskilt i ekonomiskt hänseende varit honom ett gott
stöd; det är ändå i Leopolds hållning något obehagligt beräknande
och avsiktligt, som verkar frånstötande. Man kan ej undgå alt
erkänna och beundra Leopolds litterära talang och eminenta intelligens,
men som personlighet kan han aldrig vinna några odelade sympatier.
I detta hänseende är förhållandet med Kellgren helt olika. I
föreliggande samling finnes publicerad ett betydande antal brev av
hans hand, riktade till olika personer, dels hans svåger Jonas
Kiel-länder, dels ett par av hans närmaste vänner, Carl Peter Lenngren
och Peter Rudbeck. I dessa brev finner man just, vad som saknas
hos Leopold, nämligen det rent mänskliga. Kellgren svarvar inga
fraser och säger inga utstuderade artigheter. När hans vän
Schmidter-löw en gång skrivit ett brev till honom fullt av cirklade franska
vändningar, utbrister han halvt i förtvivlan: »Hvad djäfvulen skall jag
svara på sådant? Jag tror karlen vill mörda mig med sin vänskap».
I sina egna brev ger han helt enkelt sig själv sådan han är, öppet,
direkt och omedelbart. Hans brev handla i stor utsträckning om
vardagslivets förhållanden. Litterära sysselsättningar,
sammanträffanden med goda vänner, politiska dagsnyheter, hushållsangelägenheter
och dylikt förekomma i brokig blandning, men vad han än skriver om,
märker man dock alltid, att hans livfulla temperament och hans friska
12, Svensk Tidskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
