Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ur fjolårets historiska produktion. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 LITTERATUR
kret knappast rört vid, var hans dåliga ekonomi, vilken ställt honom
i tung reell tacksamhetsskuld till de maktägande och törhända
föranledde honom att räkna med nya ynnestbevis. Det är vemodigt
att se denne födde grandseigneur hämmad också genom saknaden
av materiella förutsättningar för sin naturliga roll; att följa, huru
hans verkliga diplomatiska talang ödslas bort på småaktigt intrigspel;
att till sist lyssna till den en gång glänsande världsmannens försök
att genom gottköpsfilosofi bortresonnera besvikelseårens alltför
påtagliga bitterhet.
Av amiral Carl Tersmedens memoarer har en ny del, den
femte, utgivits av Nils Erdmann, denna gång med undertiteln Gustaf
III och flottan. Memoarskrivarens livsöde är på sätt och vis en
parallell till Tessins: genom käck insats på Skeppsholmen vid
revolutionen den 19 augusti 1772 vann schoutbynachten Tersmeden
Gustaf III:s förtroende och erkänsla, men som varvsamiral i Karlskrona
lyckades han icke rätt hävda sin ställning, och när han för denna
gång nedlägger pennan (hösten 1784), är han passerad och hans dag
egentligen slut. Till sin lycka var Tersmeden av bastant virke, en
fryntlig spelare på livets lotteri, som tog det med jämnmod, när turen
vände sig mot honom. Han kunde ju icke neka sig nöjet att i
memoarerna tala om, på vilka futtiga grunder andras förtjänster blivit
taxerade högre än hans, som — det var självklart — bort bli helt
annorlunda värderade; troligt är väl också, att han ej försummade
sitt att göra livet surt för antagonisterna. Men att bli gallsjuk föll
inte den in som så grundligt, så litet kräsmagad passat på alla
njutningschancer lyckan kastat i hans väg; det var nöje nog på
gamla dar att minnas allt, som varit. — Tersmedens berättelse är i
denna volym historiskt ganska intressant, särskilt genom hans
skildringar från revolutionen, från striden om Chapmans fartygscerter
samt rörande Henrik av Trolles verksamhet som flottans styresman.
På dessa punkter förtjäna hans memoarer att beaktas vid sidan av
andra skildringar, det är blott skada, att de beträffande data icke äro
absolut exakta.
I gustaviansk miljö rör sig delvis Theodor Tufvessons essaysamling
Ur sekretärer och kistelädikor, d. v. s. så långt sekretärernas
innehåll räcker. Dit hör samlingens första och längsta bidrag,
berättelsen om Magdalena Rudenschölds förnedringsår, i viss mån också
notiserna om den danske äventyraren i Skåne, Eppinger, och om
Thorilds efterlevande. I en yngre och mera demokratisk krets röra
sig de övriga uppsatserna, där exempelvis Love Almquist presenterar
sig själv för en yngre beundrare; där en rabulistisk student utgjuter
sin missbelåtenhet över 1850-talets Lund, som ej rätt senterar honom,
och där folkpredikanten Per Nyman låter ana något av sin makt
över menigheten. Det hela är små strödda, ganska nöjsamma
bidrag, ett stycke materialsamling. Ju mer folk har svagheten att röja
ur sina lådor och kasta de gulnade papperen på elden, desto bättre
är det, när pietets fylld omsorg räddar litet från förstörelsen. Ett
värdefullt illustrationsmaterial bör särskilt erkännas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
