Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ur fjolårets historiska produktion. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 129
politikens mål. Vad som slutligen tack vare de svenska fältherrarnas
strategi, Axel Oxenstiernas statskonst och Karl Gustafs krigarlycka
vanns genom frederna 1645, 1648 och 1658 samt definitivt kvarstod
vid uppgörelsen 1660, var icke den svensk-tyska protestantiska
stormakt, som svävat för Gustaf Adolfs geniala inbillningskraft, utan en
till sin kärna solid byggnad, vuxen på Vasastatens grundvalar och
vidgad efter tidens krav. Så var det svenska Östersjöväldet ett
verkligt helt, blott dess tyska besittningar kvarstodo som fragment av en
ännu större och djärvare planerad men i förtid hejdad
statsbildning, snarare till börda än till gagn och medförande några av de
betydelsefullaste vanskligheter, som i fortsättningen lådde vid det
stora verket och hotade dess bestånd. — För dem, som känna
författarens eminenta forskaregenskaper behöver det knappast utsägas,
att framställningen är fotad på djupgående studier, vilka göra dess
innehåll lika instruktivt som fängslande. Denna korta bok, mindre
än 50 sidor, är ett stycke magistral hävdateckning.
Inom samma tidsram rör sig Nils Ahnlunds bok med titeln
Storhetstidens gryning, men den vänder sig delvis till annan
publik. Stavenow talar för männen av facket, Ahnlund har
åtskilligt att säga även dem, men företrädesvis söker han den större
allmänheten för att giva en konkretare bild av »gestalter och händelser»
vid det stora skådespel, då Sverige höjde sig till sin kortvariga roll
i världspolitikens första plan. För sin nu valda uppgift besitter
författaren en sällsynt lycklig förening av grundliga historiska kunskaper,
skarp blick för det på samma gång egenartade och tidsmålande samt
en framställningskonst, som rycker läsaren med sig. Njuter man
dessa essayer uppmärksamt, lämna de icke blott en stunds nöjsam
läsning, utan man skönjer genom dem en del av förutsättningarna
— i religiösa, nationella och personliga förhållanden — för en
följdriktig, djärvt ledd och av reella maktmedel uppburen politik sådan
som Gustaf Adolfs och Axel Oxenstiernas. Berättelserna om hertig
Karls holsteinska gifte, om Axel Oxenstiernas uppfostrings- och
studieår, om den äventyrlige kondottiären Volmar Fahrensbach och om
den vandrande diplomaten Kristoffer Ludvig Rasche — en var av
dessa återspeglar något eller några av de betydelsefulla tidsmoment,
vilka samverkade att göra Europa till en sjudande gryta men också
gåvo Sverige möjligheterna för dess ingripande. Där äro främst de
brinnande trosstriderna, som satte nertig Karls giftermålsplaner på
spel, och som nödgade den unge Axel Oxenstierna Gustafsson att med
statskarriären för ögonen utbilda sig till grundlärd teolog — liksom
1700-talets statsmän blevo upplysningsfilosofer och våra egna dagars
nationalekonomer. Där äro de skiftande politiska perspektiven, som
erbjödo den tilltagsne ständigt nya möjligheter. Där äro alla de
landlösa äventyrare, som strövade Europa runt, i lägre ställning
rena vaganter som den obskyre regementsskrivaren Erik Mårtensson,
vilken aldrig kom längre än till umgänget cum lippis et lonsoribas,
av högre stånd irrande från hov till hov, från högkvarter till
högkvarter »i dens tjänst som lovar mest», trogna blott sitt eget lycko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
