Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gamla läror och nya förslag rörande äktenskapet. Av Seved Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA LÄROR OCH NYA FÖRSLAG RÖRANDE ÄKTENSKAPET 125
arbete har förfin utgifvit ett par romaner samt författat åtskilliga
tidskriftsartiklar i sociala ämnen. Enligt hennes eget
meddelande har hon länge haft den tanken att i fortsatta arbeten
afhandla könslifvets problem,och dessa arbeten föreligga nu färdiga:
Das Wesen der Geschlechtlichkeit, af år 1916, och Die
Bedeutung der Monogamie, af år 1917.
När förfin utkastade sin plan till dessa båda arbeten, tänkte hon
sig säkerligen icke att de båda senare delarna i hennes trilogi
skulle få den lydelse som de fått och än mindre anade hon,
att orsakerna till ändringen skulle vara att finna i ett
världskrig med dess ändlösa lidanden för samhälle och individer.
Förfin börjar sin andra afdelning med en tillägnan till sönerna
och döttrarna af den i blodig vedergällning pånyttfödda tiden,
—–––j hopp och förväntan på gryningen till en ny dag för
släktena.
Förfin utvecklar vidare, huruledes hon själf har undergått en
förvandling, en pånyttfödelse, en karaktärförnyelse, för hvilken
hon begagnar det grekiska uttrycket Metanoia (sinnesförändring,
bättring). I denna anda vill hon för mänskligheten framhålla
de glömda, förtrampade sedlighetsidealen, hvilka äfven äro dess
lyckoideal.
Af de nya arbetenas rika innehåll finnes mycket, som skulle
vara vardt att ordagrant anföra, men utrymmet tillåter ej många
citat, och jag måste därför inskränka mig till några få men
karakteristiska.
>Den sista epokens måttlösa förhärligande af ’kärleken’ har i själfva
verket öppnat dörren på vid gafvel, men icke för kärleken, hvilken
icke är någon oupphinnelig idol, men som för sitt förverkligande
förutsätter människor af godt, rent blod — men däremot för den
vildaste erotism. Monogami är visserligen icke alltid kärlek, men
kärlek är alltid monogami. — — —
För att krossa denna drake, otukten, vid hvilken man hade ’vant’
sig och hvilken man gaf medborgarrättigheter, får man ej nöja sig med
en romantisk, förrostad, gammal lans, utan man måste rycka honom
in på lifvet med vapen som betyda något för den modärna människan,
så att säga med modärnt artilleri.»
Förf. finner sig äfven uppkallad att kritisera den rörelse, som på
det mänskliga könsområdet uppträdt med proklamerandet af en »ny
etik>. Denna så kallade nya etik stammar från de sista tjugo åren
före kriget, en period hvilken förf. vill karakterisera såsom en
förfallsperiod. »Kriget måste komma, för att sådana begrepp som
underhåll och arbete, som äktenskap och familj skulle återfå sin
ursprungliga, nästan redan bortpratade djupa betydelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
