Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets oväntade avkomlingar. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 ELI F. HECKSCHER
förkovran i världen är något som utan vidare får offras. Just
därför, att staterna åtminstone ännu i vår tid äro ett av de
oumbärligaste verktygen för vad som för oss ter sig såsom
mänskligt framåtskridande, måste man vara mån om att ej förstöra
eller avtrubba detta verktyg, när ej vinsten därav framstår som
alldeles särskilt stor och varaktig. Men vad tankegången betyder
är, att en stats verksamhet ej är ens i minsta mån rättfärdigad
genom att den fullföljer egoistiska maktintressen, det betyder
att statens värde beror av vad den gör för mänskligheten.
Till det bästa den bekante paradoxmakaren Chesterton har
sagt hör, att »right or wrong my country» är en ungefär lika
tilltalande sentens som t. ex. »my mother drunk or sober».
Naturligtvis skulle man ej överge den gamla damen ens om
hon uppträdde berusad, men det är en himmelsvid skillnad
mellan detta och att vara likgiltig för om hon är drucken eller
ej. Och tankegången kan fullföljas. En man känner sig
stoltare över sin mor ju bättre människa hon är; en hederlig man
anser sig ej av känslan för sin mor hindrad att gottgöra en av
henne begången oförrätt utan tvärtom, jå han söker övertala
henne att gottgöra den själv. Så missvisande analogier mellan
stater och individer ofta äro, är det svårt att fmna någon
svaghet däri i detta fall. En verklig patriot lider av att se sitt
land begå orätt eller skada de andliga mål han sätter högt, han
söker få det att reparera vad som därvid brutits och söker leda
landets strävanden in på de i hans ögon rätta målen, de må
vara hur universella som helst.
De två synpunkter som rm framhållits äro i verkligheten två
sidor av samma sak. Det individuella och det universella äro
nämligen till stor del identiska, såsom kanske religionen bäst
visar, och båda ha anspråk på utrymme vid sidan av det
kor-porativa eller statliga, jå principiellt sett därovanför.
För att sammanfatta: just riktigheten av uppfattningen före
kriget om vad som är har i högsta grad ökat längtan efter v ad
som bör vara. Det har blivit en spänning mellan »das Seiende»
och »das Seinsollende», som ställt alla föregående antaganden på
huvudet. I de segrande stormaktsländerna är det efter allt att
döma icke så, ännu åtminstone; både vad man hör från
Frankrike och utgången av valen i England tyda på en alldeles
en-netlig, maktberusad stämning. Men för dem som stått utanför
striden, för att nu icke tala om de besegrade, är dualismen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
