Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litauens självständighetskamp. Av Antanas Smetona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förverkliga, ty så länge ockupationsmyndigheterna sutto i
Vilna, vägrade de att lämna sin plats till den litauiska
regeringen. Även efter revolutionen satt den tyska
militärförvaltningen kvar i Litauen, sammansatt av de gamla annexionistiska
ämbetsmännen.
Ockupationsapparaten kom äntligen i fullständigt förfall.
Ämbetsmän och soldater demoraliserades alldeles, och härigenom
bereddes jordmånen för bolsjevismens spridning i Litauen.
Bolsjevikagitatorer från Ryssland arbetade ivrigt och strödde
omkring sig stora penningsummor. Inför en sådan hotande fara
försökte litauiska regeringen med alla till buds stående medel
att, om också blott provisoriskt, organisera landets försvar, men
Tyskland lämnade det inga vapen därtill.
Under tiden kom bolsjevikvågen allt närmare Litauen. Snart
nådde den Vilna. Bolsjevikerna trängde in i Litauen med svaga
krafter, men litauerna kunde ju ej skydda sig mot dem med
tomma händer. Den 2 januari 1919 var den litauiska regeringen
tvungen att lämna huvudstaden och bege sig till Kovno. Här
kunde man organisera sig lugnare, men även i Kovno funnos
bolsjeviker; de arbetade här liksom i Vilna hand i hand med
de tyska bolsjevikerna. På grund härav begärde den litauiska
regeringen hos de tyska ockupationsmyndigheterna, att dessa
på allvar skulle upprätthålla ordningen eller i annat fall utrymma
landet. Ockupationsmyndigheterna reagerade inför denna
framställning, och bolsjevikerna vågade ej längre visa sig öppet i
Kovno.
Lägets allvar krävde stora ansträngningar av litauerna.
Bolsjevikfaran tvingade alla litauiska partier och grupper, som
bekände sig till självständighetstanken, att oavsett partiståndpunkt
enas och stödja den unga regeringen. Därför uppställde
statsrådet, i vilket enligt litauiskt mått högerdemokratiska riktningar
voro starkast representerade, när det bildade ministären, ett
program som motsvarade stundens krav, så att varje parti från
socialisterna till de kristliga demokraterna, fingo sina
representanter i kabinettet. I regeringen deltaga icke representanter för
storgodsägarna, då de förpolskade godsägarna ej stödja landets
självständighetskrav. De vilja se Litauen förenat i union med
Polen för att på så vis med stöd av den mäktiga polska
aristokratien behålla sin privilegierade ställning.
En stor roll spela de nationella minoriteterna, vitryssarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
