Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Khakivalen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8(1 DAGENS FRÅGOR
äro så g^tt som , alla de »pacifistiska» arbetarledarna — Henderson,
MacDonald, Snowden, Jowett, Smillie m. fl. — och jämte dem ha
även försvunnit deras borgerligt radikala meningsfränder Trevelyan,
King, Ponsonby o. s. v.; den samma läger närstående John Buras
avstod från alt söka återval.
Av kända skäl deltogo endast inemot 30 procent av männen vid
fronten i valen; i stor utsträckning anträffades de ej med de delvis
efter föråldrade adresser ulsända valpapperen, och i än större
omfattning avstodo de från att rösta endast med ledning av
valkandidaternas namn, partibeteckning och stereotypa programmanifest, Så
mycket rikhaltigare är khakifärgen företrädd bland de valda. Vid
ett flyktigt genomögnande av Times’ uppgifter om dessas
levnadsställning finner man bland de utanför Irland valda 600
underhusledamöterna 226 bärare av militära titlar: l general, l generallöjtnant,
4 generalmajorer, 9 brigadgeneraler, l konteramiral, 38 överstar, 43
överstelöjtnanter, 64 majorer, 42 captains (i armén eller flottan), 8
commanders, 5 liutenantcommanders, 9 löjtnanter och l sergeant.
Sannolikt har väl aldrig officerskåren i någon folkrepresentation varit
manstarkare företrädd än i det engelska underhus, som har
»mili-tarismens besegrande» till sitt politiska upphov. Naturligtvis äro
många av dessa M. P:s i khaki ej ursprungliga yrkesmilitärer, men
valmännens och efter allt att döma än mera valkvinnornas förkärlek
för kandidater i uniform är dock ett av dessa vals mest
kännetecknande drag.
Ett annat är den dom valresultatet innebär över det engelska
majoritelsvalsystemet med många kandidater till ett eller högst två
mandat och utan omval eller annat tillfälle att avge »alternative vote».
Regeringskoalilionen drog naturligtvis högst betydande fördel av detta
system, i all synnerhet som valallianser mellan den liberala
oppositionen och arbetarpartiet nästan ej alls förekommo. Huru ojämnt
lotterna utföllo, framgår bäst därav, alt utanför Irland (enligt D^ily
News’ beräkning) arbetarpartiet med 2,482,566 röster endast fick 62
representanter valda, koalitionsunionisterna däremot med 3,701,855
röster 309. Koalitionsliberaler och Asquith-liberaler voro ungefär
jåmnstarka — de förra räknade 1,590,489 och de senare 1,335,620 röster
— men de förra fingo 133 kandidater valda, de senare endast 28.
Kravet på införande snarast möjligt av proportionella val i någon
form torde med hänvisning till dylika orättvisor bli svårt att bemöta
med sakskäl, men orn sådana skäl behöva ju i detta parlament
koalitionsregeringens »inpiskare» föga bekymra sig. Förmodligen kommer
dock det av valsystemet särskilt svårt drabbade arbetarpartiet att
med hjälp av sina obestridliga maktresurser utanför plenisalen taga
ledningen vid urgerandet av reformkraven härvidlag.
För första gången i december 1918 gingo Storbritanniens och Irlands
kvinnor till politiska val. I många valkretsar utgjorde de
väljarkårens majorilet, och deltagandet i valen, som överallt var påfallande
klent, var di»ck efter allt att döma ej på något sätt exceptionellt svagt
på kvinnosidan. Antalet tävlande kandidater — ända till 4 och 5 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
