Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Bertil Gripenberg: Under fanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 55
Hela diktsamlingens pärla är måhända Klagosång över en död
lantman, en dikt, som icke äger sitt motstycke inom den svenska
litteraturen. Men många andra finnas, som man skulle kunna ställa på
samma nivå: de underbara Ölandsfantasierna, den kraftfulla, mättade
hyllningen till Roslagen, vinterdikterna Fjällstorm och \7intervila, den
av stark och levande optimism burna Ny Nord, dikten om vårens
härold, snickaren Krylbom, majestätisk och rik i sin präktiga
orkest-rering, de milda och stilla lyriska fantasier, som förenats under titeln
Sjukdom, och ännu många andra. Ett par av dikterna ha en direkt
aktuell syftning och visa, att Fridolin kan skjuta skarpa pilar från
sin lingonlindade båge, när han vill. Man kan roa sig med att
identifiera en eller annan av dem som figurera i dessa dikter; men det
är egentligen alldeles överflödigt, ty som alla verkligt goda satirer
äro även dessa helt oberoende av mer eller mindre tillfälliga hänsyn.
Den enda under året utkomna lyriska diktsamling, som icke
försvinner vid sidan av Karlfeldts, är BERTEL GRIPENBERGS Under fanan.
I denna volym har han samlat ett antal dikter, alla tillkomna i direkt
samband med det finländska inbördeskriget under våren 1918, varvid
författaren själv deltog som frivillig vid Nylands dragoner. Om den
politiska åskådning, ur vilken dessa dikter fötts, kan man möjligen
tvista — den som skriver dessa rader erkänner sig emellertid i allt
väsentligt vara ense med författaren — men om dikternas
konstnärliga värde kan man knappast hysa mer än en mening. Gripenbergs
lyriska skaparkraft har aldrig varit större än här. Aldrig ha hans
rytmer klingat så starka, aldrig har hans form varit så säker och
fast. Det är en Tyrtaios’ anda som lever i dessa dikter, och ingen
som läser dem kan undgå att ryckas med av deras flammande
hänförelse. Bertel Gripenberg lär oss förstå, hur det var möjligt för
den lilla bristfälligt utrustade, oövade och illa beväpnade vita hären
att stå emot de röda massornas tryck och till slut bryta deras
övermakt. När det finländska befrielsekrigets historia en gång skrives, skall
man icke glömma dikter som Den drömda armén eller Den farliga
fronten. Det är icke krigsbilder av samma art som Fänrik Ståls,
men det är minnen från en tid, då det utvecklades lika mycket
heroism, lika mycket uthållighet och lika mycket självuppoffrande
fosterlandskärlek som någonsin under det krig som Runeberg odödliggjort.
Gripenbergs dikter sakna helt och hållet det drag av folklighet, som
gjort Fänrik Ståls sägner till en kär läsning även för de bredaste
lagren, men detta skall ändock icke hindra dem från att oupplösligt
knytas till minnet av det finländska folkets strid för sin frihet mot
ryssar och röda mördarhand under den minnesrika vintern år 1918.
SELMA LAGERLÖF har i sin nya roman Bannlyst upptagit ett
ytterst egendomligt ämne. Huvudpersonen, den bohuslänske
sjömannen Sven Elversson, har med orätt fått rykte om sig att under en
övervintring i polartrakterna tillsammans med sina olyckskamrater
ha förtärt en del av en död kamrats lik för att rädda sig från hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
