Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vivallius och Gyllenstiernorna. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 NILS AHNLUND
förskingringen. De bildade den ena kärntruppen inom den i
Polen kringspridda svenska kolonien, och i envis trofasthet mot
den fana de svurit överträffades de av inga. Skaran av
högättade män, som här på främmande mark förbidade upprättelse,
glesnade* redan under konung Karls tid genom dödsfall och
återvandring till Sverige men var dock under seklets andra
decennium fortfarande ganska betydande. En ny generation växte
upp, bevarande fadrens språk och ofta ehuru ej alltid vårdande
deras förhoppningar. Från omkring 1615 förefaller
revanche-optimismens bölja en tid ha växt i mäktigt uppåtstigande. Det
berättas oupphörligt om anfallsplaner och konspirationer, som
sades äga verksamt stöd hos Spanien, kejsaren eller rent av
Danmark, och bland alla förflugna rykten döljer sig förvisso en
kärna av oangriplig sanning. Sigismund var beredd att nyttja
världskonjunkturerna till sin förmån, och de svenska herrarna
och sekreterarna styrkte honom i hans uppsåt. Polska
krönikörer befinnas harmset beklaga dessa kamarillainflytelser, som
gång på gång utsläckte hoppet om slutlig förlikning. Ledaren
var inom den äldre generationen Göran Knutsson Posse till
Hällekis, som enligt Tor Bergs säkerligen riktiga bevisning
författat Slaktarebänken. Mitt i strömfåran av växande
förhoppningar bortryckes han i mars 1616 i Danzig. Det var
otvivelaktigt ett hårt slag för den flock som i honom sett en
hövits-man. Under förhören med Jöns Papist, vittne i Messenii process
i maj 1616, heter det sålunda: »Han kunde väl förmärka, efter
Göran Posse blev så hastigt död skulle nu ingen mer vara,
som skulle råda konungen hit.» Dock var detta ett förhastat
antagande. I Göran Posses äldre son, katoliken Gabriel, fick
den oförtrutna revancheflygeln ånyo en ledare. Nästan alltid
är det hans namn som främst framskymtar, när vilseförda
svenska studenter och äventyrare ertappats med polska besök
och förbindelser, och även Vivallius blev utfrågad i den
punkten; dock nekade han.
Vid Gabriel Posses sida framträda Vivallii vän Gustaf Sparre,
av vilkens bröder fyra blevo svenska riksråd, och den något
äldre Erik Gyllenstierna, som redan i Sverige bekant sig till den
romerska religionen. Tre söner av riksdrotsen Nils Gyllenstierna
hade tagit Sigismunds parti och gått ur riket: Johan Gyllenstierna
till Lundholm, Erik Gyllenstierna till Fågelvik och Axel
Gyllenstierna till Björkevik. Den sistnämndes spår förloras i dunklet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
