Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gammalt och nytt i Kina. Av Erik Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tuan Chi Jui var nu herre på täppan, men maktens sötma
förvägrades honom. President Li Yuan Hung och hans
anhängare hade måst fly från Peking, men de honom trogne
parlamentsledamöterna begåvo sig nu till södra Kina och satte där
upp en oppositionsregering med parlament och allt. Vid förf:s
avresa från Kina i september 1918 existerade denna
separatistregering ännu, om ock dess chanser äro tämligen små, då den
icke är erkänd av stormakterna och dessutom föga enig inom
sig själv.
Tuan Chi Jui’s eget (av sydlänningarne som icke
konstitutionellt ansedda) parlament hade nu fogligt tillmötesgått hans
önskningar dels att utnämna en ny president, förutvarande
vicepresidenten Feng Kuo Chang, dels att lösa den länge omtvistade
frågan, krigsförklaringen mot Tyskland. Allt delta skedde i
augusti 1917. I november samma år förklarade Tuan krig mot
Södern.
Men nu hände det sig, att kriget ej alls gick så som
Pei-Yang-partiet hade hoppats. Flere guvernörer i Central-Kina
antingen vägrade att slåss eller flydde från sina ämbeten.
Chang-sha, huvudstaden i den strategiskt viktiga provinsen Hunan,
övergick till sydlänningarne, och alla dessa orsaker medverkade
till att Tuans kabinett störtades redan i december 1917.
Kina var nu praktiskt taget utan regering till februari 1918.
Presidenten Feng iakttog en synnerligen vacklande och svag
hållning, som med var dag blev allt mera oklar. Detta gav
guvernören i Mandsjuriet, Chang Tso Lin, en annan
condottieretyp, tillfälle att utvidga sitt inflytande över en stor del av norra
Kina, och det blev genom honom som Tuan kunde bilda sitt
tredje kabinett på våren 1918.
Presidenten Feng blev alltmera impopulär hos
Pei-Yang-männen, och till slut förmåddes han att begära sitt avsked. Ett
nytt och Tuan i allo undergivet parlament sammankallades i
somras, och som ny president valdes i september 1918 nästan
enhälligt Hsü Shih Ch’ang, Kinas nuvarande riksföreståndare.
Det torde ej sakna intresse att lära känna Hsü Shih Ch’angs
karriär, ty därav framgå till fullo mannens speciella
utbildning för ämbetet såväl som hans karaktärsegenskaper.
Kinas nuvarande president föddes i provinsen Honan i norra
Kina, samma provins som såg Yuan Shih Kai födas. Sedan
han på övligt sätt undan för undan avlagt de gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
