Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska revolutionens första skede. Av Wilhelm Jansson - Under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA REVOLUTIONENS FÖRSTA SKEDE 17
ända upp till dern som krävde straffarbete för strejkande
arbetare och med en löjtnant och tio man ville köra ut riksdagen
och som i socialdemokratien, partiet med 4J/2 millioner bland
12 millioner valmän, endast sågo ett lagstiftningens objekt, icke
ett dess subjekt. Vaterlandspartei bestred visserligen, att det
hade någon inre politisk avsikt, och bekräftade detta med en
desto våldsammare propaganda för en »tysk fred». Riksdagens
majoritet skymfades af partiet såsom fosterlandsförrädare, man
krävde offentligen Scheidemanns arkebusering (Kreuzzeitung)
såsom straff för hans kamp för en förnuftig fred, vilken skulle
möjliggöra framtida vänskap bland Europas folk. Och last båt
not least fann preussiska deputeradekammarens sabotering av
rösträttsreformen sina mest vältaliga förespråkare bland
Vater-landspartei’s propagandister.
Som man ropar i skogen får man svar. Den politiska
socialdemokratien tog upp stridshandsken, som
Vaterlandspartei-reaktionen kastat, fackorganisationerna gingo upp i en annan
kombination, som i Volksbund fur Freiheit und Vaterland sökte
sammanföra alla ekonomiska sammanslutningar av arbetare och
tjänstemän med de borgerliga element, som ville frihet inåt
och utåt, men som under reaktionens våldsamma kampanj kände
sig politiskt hemlösa. Det visade sig emellertid snart vara en
kamp med ojämna krafter. Vaterlandspartei hade rika
penningmedel till sitt förfogande, det slösade formligen med pengar;
den militära censuren släppte igenom de mest oförskämda
angrepp på alla, som sympatiserade med eller förordade
17-juli-resolutionens politiska linje, medan dessa hämmades och
chika-nerades af censuren och ofta nog hindrades från atthålla sina möten.
Inom ämbetsverken utövades tryck på tjänstemännen till
förmån för Vaterlandspartei, skolorna gjordes till verktyg i
agitationen genom att utdela flygblad till barnen, innehållande ofta
nog uppenbara angrepp på deras egna föräldrar. Berlins blivande
kommendant kördes ut från ett offentligt möte endast därför att
han vid mötets början tillät sig fråga, om på föredraget finge
följa fri diskussion.
Alla klagomål inför regeringen båtade intet. Det blev snart
klart för envar, att bakom denna agitation stod militärpartiet,
som under Hertling de facto tagit regeringen i sin hand.
Censuren skärptes, tidningarna förbjödos skriva om än det ena
än det andra, eller man tillät en frågas behandling endast i
2. Svensk Tidskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
