Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Indiska själfständighetskraf och brittiska reformplaner. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 RICHARD STEFFEN
anledning som 1857 — att indiska soldater erhållit patroner
smorda med kofett — men med någon säkerhet kunna vi icke
bedöma de stora indiska folkmassornas ställning vare sig till
inhemska eller utländska problem. Hvad vi känna något om
är de sträfvanden, som framträda hos indier med västerländsk
uppfostran. Utan tvifvel är dessas inflytande i starkt stigande,
men det får ännu icke öfverskattas; den stora massan af Indiens
befolkning kan ännu hvarken läsa eller skrifva och är därför
ej så tillgänglig för det tryckta ordets propaganda. Och inte
heller tyckes det personliga uppträdandet af de västerländska
idéernas representanter vara vidare Uppskattadt. En indier
skrifver härom: »Den modernt uppfostrade hinduen är en värld
för sig själf men en gåta för den stora mängden af sina
landsmän. Hans närvaro i hembygden lämnas obeaktad, och då han
reser sin väg, är det en främlings affärd.»
Men icke desto mindre finnes det en stor indisk fråga, hvars
lösning alltsedan det nuvarande världskrigets utbrott blifvit allt
mer brännande och diskuteras af tusentals röster i pressen
såväl i Indien som i England: omfattningen af den själfstyrelse,
som nu måste beviljas, och sättet för dess organisation.
Den inhemska indiska reformrörelsens mest auktoritativa
organ är Indiska nationalkongressen (Indian National Congress),
som första gången sammanträdde i Bombay 1885. Det är en
församling af indier af alla raser, religioner och provinser men
i allmänhet med västerländsk bildning, hvilken sammanträder
årligen på olika platser för att diskutera politiska frågor. Den
första kongressen i Bombay hade ännu ej hundra deltagare,
och dess ordförande var en brahmin och ledamot af indiska
guvernementsrådet (Counsel of the Government of India), den
andra kongressen i Calcutta, hade 430 medlemmar, och dess
ordförande var en parser, den tredje i Madras med öfver 600
ledamöter, hade en muhammedan till ordförande. Såsom
kongressens mål har angifvits:
1. Sammansmältningen af Indiens olika befolkningselement till en nationell
enhet. 2. Befordrandet af den så uppkomna enhetens sedliga, sociala och
politiska utveckling. 3. Befästandet af förbindelsen mellan England och Indien
genom reformer af sådana institutioner, som äro orättvisa mot Indien eller
skadliga för dess utveckling.
Kongressen mottogs af den engelska opinionen i allmänhet
med välvilja i förhoppning att den skulle bli en mäktig haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
