Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1918 - Svensk diplomati och folkopinion under Krimkriget - Bulgariens affall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 DAGENS FRÅGOR
sonalen blir så genomgående god som möjligt. Problemet är icke
lätt i ett land med urvalsmöjligheter, som begränsas af de
ekonomiska förhållandena, och bland ett folk med afgjord brist på anlag
för yrket. Moderna slagord om »aflarsdiplomati» och öfvervägande
praktisk och kommersiell utbildning göra ock sitt till för att förvirra
läget. Men problemets lyckliga lösning har en alldeles särskild
betydelse nu, då vi otvifvelaktigt stå inför en internationell nyordning,
som för de små nationernas själfständiga och ohämmade utveckling
efter egna anlag och förutsättningar säkerligen icke kommer att
erbjuda mindre faror än på sin tid den s. k. heliga alliansen.
Mycket svagt är det ljus, som fallit öfver Bulgariens
ödesdigra Canossavandring, dess orsaker och förhistoria.
Ingen af de handlande parterna har väl något att vinna af att låta
den fulla belysningen spela, och de undanträngda centralmakterna
ha sannolikt alltför liten kännedom om saken och därtill alltför
mycket att beställa på närmre håll, för att man af deras press
skulle kunna få full klarhet. Katastrofen har också utvidgat sig
så lavinartadt, att intresset för den detaljen drunknat bland nya
sensationer. Den har dock tillräckligt stor betydelse, för att det
skall löna mödan att söka ta fasta på de få trådar i väfven, som
äro synbara.
Vill man gå riktigt på djupet, får man förflytta tanken tillbaka
ända till tiden för det nya Bulgariens tillblifvelse för fyra årtionden
sedan. Dess historia har från begynnelsen präglats af den inre
konflikt, som ligger i den unga statens dubbla karaktär af en skapelse
af och ett verktyg för I^sslands Balkanpolitik. Det har genom
Rysslands hänsynslösa exploatering af sitt faderskap gestaltat sig så,
att kampen för Bulgariens själfbeståmmanderätt och faktiska
oberoende fått prägeln af otacksamhet mot befriaren, medan tacksamheten
i själfva verket öfvergått till högförråderi mot det egna landet och
dess ledare. Furst Alexanders tragiska hjältesaga och Stambolovs
hårdhåndta’ brottning med den moskovitiske jätten bära vittnesbörd
därom, och äfven sedan Ferdinand af Koburg genom prins Boris’
o m dop 1896 försonat sig med Ryssland, har samma motsättning
fortfarit att utöfva inflytande på partibildningen inom landet och
varit färdig att framträda utåt, i samma mån som den mödosamt
dolda rysk—österrikiska rivaliteten på Balkanhalfön trädt i dagen.
Den visade sig också i Bulgariens osäkra hållning under
världskrigets första skede, och ännu omedelbart före det afgörande steget
hade kung Ferdinand i september 1915 det tvifvelaktiga nöjet att i
audiens mottaga oppositionspartiernas chefer, bl. a. tre forna
konseljpresidenter, samtliga med ryssvänliga traditioner, Malinov, Gesjov
och Danev, hvilka uttalade ett allvarligt afrådande af en
nifventyrs-politik i strid mot nationens önskningar». Ministären Radoslavovs
parlamentariska ställning i det enligt den af kung Ferdinand
omsorgsfullt vårdade fiktionen utprägladt konstitutionellt-demokratiska
landet var från början ganska svag, och den kunde icke längre upp-
Bulgariens
affall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
