Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Likvidation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 DAGENS FRÅGOR
inflytelserik ställning arbetat såväl i Tyskland som i Sverige för ett
inskridande till Finlands förmån torde väl aldrig ha varit någon
hemlighet, därom lia dessa själfva dragit försorg. Men att däraf dra den
slutsatsen, att spelet var förloradt för Sverige borde väl dock kunna
anses minst sagdt förhastadt. Dels arbetade minst lika starka krafter
för ett samgående med Sverige dels har man tydligen i Tyskland varit
allt annat än benägen att till alla andra besvär och svårigheter lägga
sig ombord med de finländska. I Tyskland ville man.uppenbarligen
först och främst ha fred åt öster, en sådan stod ej att få på
regelrätt sätt genom fredsfördrag på grund af Rysslands upplösning och
bolsjevismens egna principer; det återstod då ingenting annat än att
slå in på randstatspolitiken, att skapa en barriär för att få fred och
hindra bolsjevismens böljor att slå mot Tysklands egna gränser. Är
det någon anledning att antaga, att Tyskland icke gärna sett, att den
barriären i norr byggts upp af Sverige och Finland, och att Tyskland
sluppit att till alla sina andra omsorger lägga denna?
Och slutligen: när man talar om att »makthafvarne» i Finland
redan beslutit sig för en tyskorienterad politik, har man — äfven
om detta varit sant — betänkt den situation, som faktiskt rådde i
Finland efter revolutionens utbrott? Hufvudstaden var i de
upproriskas våld, förvaltningen upprifven, regeringen sprängd, dess främste
man isolerad och gömd. Att i denna förvirring en målmedveten och
kraftig svensk politik kunnat behärska situationen kan väl knappast
vara något tvifvel underkastadt. Och under alla förhållanden, hade
det ej varit vardt åtminstone en ansträngning att söka undvika tyskt
inflytande upp till Torneå och i stället ett tillvaratagande af vårt
svenska arf med dess förpliktelser i Finland och på samma gång
Ålandsfrågans lösning på det enda sätt som i längden kan vara för
Sverige betryggande? I stället kom omedelbart svar på finländska
hänvändelser äfven af mycket moderat natur, hvilka otvetydigt gåfvo
vid handen, att de haft rätt, som sagt att ingen hjälp stod att få från
Sverige och som gjorde det klart för Tyskland, att Sverige med
fullkomlig passivitet skulle åskåda en bolsjevikisk seger i Finland. Re
sultatet kunde ju då icke bli mer än ett.
Motivet till den svenska politiken i Finlandsfrågan 1918 ligger som
sagdt öppet och klart. Det var förlamande fruktan för hvarje
handling, hvarje risk — utan tanke på de större faror, som
handlingslös-heten förde med sig eller på det svek mot Sveriges historiska
uppgift, som den innebar.
Resultatet blef en dundrande konkurs, orsakad af oförmåga att
tillvarataga ärfda tillgångar, som förskingrades i lättsinne och
tanklöshet. Det enda som återstår är likvidationen. Ur denna kan ännu
något stå att rädda, om också förhoppningarna té sig skäligen ringa.
De gångna månaderna innebära sannerligen icke slutet på den
finländska tragedien utan endast början. Den unga finländska
själf-ständigheten har ännu många problem att lösa, hvilkas nyckel det
kanske icke blir enbart angenämt att söka i Berlin, och dessa äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
