Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Östliga inflytelser i svensk konst. Af Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 JOHNNY ROOSVAL
sentliga nya tillskott af österländska motiv att notera (om icke
på det textila området, som ännu är otillräckligt undersökt;
af F. R. Martins erfarenheter på detta område är mycket att
vänta). I Arnes bok är också för dessa sekel endast ett
samband noteradt och detta ganska tveksamt. I tolfhundratalets
ryska handskrifter förekommer en flat- och drakornamentik,
som erinrar om äldre svensk. Jag har haft samma intryck.
Skulle möjligen här en svensk inverkan på Ryssland föreligga?
Frågan är af Arne endast vidrörd och kräfver kännedom om mera
material. Äfven ett annat medeltida samband, de i ryska
folkvisor uppträdande motiv som af en forskare, Rozniecki,
uppfattats som nordiska, bör väl ännu betraktas med skepsis.
Den lucka i konstförbindelserna som bildas af medeltidens
tre sista sekel beror enligt min mening närmast på att
Ryssland för denna tid hade mindre att gifva. Mongol-eröfringen
hade spärrat vägen för den bysantinska konsten. Den
öfverlägsna figurkonst som på 1100-talet fascinerat svenskarne
utöfvades icke längre i Ryssland som lefvande verksamhet, endast
i blodfattiga efterbildningar. Hade vi invid vår västra gräns
haft en äkta bysantinsk konst på 1200- och 1300-talen, så hade
Sveriges konst då sett annorlunda ut. Man erinre sig
italienarnes beroende af hvad Vasari med orättvist fördömande
kallar maniera greca och som ännu utgör grundstommen i en
Duccios konst. I mindre skala skulle de italienska
företeelserna kommit att upprepas här.
De kyrkklockor och ikoner från 1600-talet, som vandra
öfver från Ryssland till oss och angående hvilka mycket ät stort
kulturhistoriskt intresse framletats af Arne, ha ej haft något
inflytande på svensk konstutveckling. De äro tillfälligheter
af lokal betydelse. Den som vill iakttaga de östliga inflytelser,
som onekligen funnits under 1500- och 1600-talen, bör vända
blicken till Polen, hvilket dock de Arneska essayerna icke ställt
inom sitt område. De synnerligen underhållande skildringarna
af svenskars resor i Ryssland och deras iakttagelser under
1700-talet m. m., som upptaga senare delen af hans bok, äro
ur en annan synpunkt värda att understrykas. De visa huru
Sverige trots den klyfning, som alltmer inträdde mellan svenskt
och ryskt väsen, studerade och kände sin östra granne under
1600- och 1700-talen. Under 1800-talet förfaller däremot
kännedomen om Ryssland mer och mer. Det är som om Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
