Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Einar Smith: Kristoffer Güllichs kärlek - E. Wessén, A. Lindblom och Emilia Fogelklou: Legender från Sveriges medeltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR »ö
området icke helt tillfredsställande mäktat fylla ut en ram så
vidsträckt som denna, är ju icke ägnadt att öfverraska; snarare kan man
ha anledning att känna en viss förvåning öfver den konstnärliga
styrka, som han i vissa delar af sitt arbete lagt i dagen. Början af
boken är utan tvifvel dess mest betydande parti. Skildringen af
nybyggarnas strid för tillvaron i ödemarkens ensamhet, med kölden,
snön och rofdjuren sorn motståndare, är både kraftfull och gripande,
och det samma gäller om berättelserna från fejderna mellan de
släkter, som slagit sig ned på de ensamma ödemarksgårdarna. Det
finnes, som en kritiker — d:r Sven Söderman — med fullt skäl
påpekat, i denna del af Adolf Johanssons arbete åtskilligt, som leder
tanken till de isländska ättesagorna med deras skildringar af genom
generationer räckande oförsonliga släktfejder. Betydligt svagare är
bokens senare hälft. Författarens fantasikraft har ej räckt till för att
hålla skildringen uppe på samma nivå som dess början; till ersättning
har han sökt arbeta in ett element af mystik i händelseutvecklingen,
men detta har slagit tämligen illa ut. Långt ifrån att verka i afsedd
riktning gör det tvärt om ett halft naivt, halft banalt intryck. I
tidigare Norrlandslitteratur har man blifvit till öfvermättnad bespisad
med dylikt, och af den sorten önskar man förvisso intet mera. När
Johansson därtill börjar föra fram på manegen naturspelmän med
förmåga att spela fiol på ett sätt som ingen dödlig kan emotstå, då
märker man, att han trots sin begåfning ännu i allt väsentligt står
på debutstadiet, och man kan endast hoppas, att förlagsreklamen,
publikframgången och de delvis öfverdrifvet gynnsamma recensionerna
icke skola förvirra hans själfkritik till oberäknelig våda för hans
kommande litterära produktion.
Om en annan s. k. succésbok, Einar Smiths roman Kristoffer
Giil l i ch s kärlek, kan man fatta sig helt kort. Det är en
äktenskapshistoria, berättad med en viss torr vederhäftighet men utan
djupare psykologi och utan egentlig karakteriseringskonst. Som
helhet betraktad är boken betydligt svagare än författarens tidigare
arbeten, och den framgång, som den af förlagets braskande
reklamannonser alt döma vunnit, förefaller alldeles oförklarlig.
Till slut några ord om ett arbete, som visserligen står ganska långt
ifrån den moderna skönlitteraturen men som ändock i hög grad är
förtjänt af den litteraturintresserades uppmärksamhet, nämligen de
två volymer Legender från Sveriges medeltid, som utgifvits af
E. Wessén, A. Lindblom och Emilia Fogelkloa. Intresset för den
svenska medeltidskulturen har länge varit inskränkt till en ganska
begränsad krets af fackmän, men under senare år vill det synas som
om en förändring i detta förhållande vore på väg att inträda,
närmast väl i samband med det nyvaknade intresset för vårt lands
medeltida kyrkliga konstminnesmärken. Särskildt ha härvidlag de på
flere håll anordnade provinsutställningarna af äldre kyrklig konst
haft en djupt ingripande betydelse. Men för att förstå medeltidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
