Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1917 - »Une polémique à éviter» - Kanada och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
DAGENS FRÅGOR
tion, som tyskarna trodde sig kunna nedslå, det är tack vare Frankrike som
engelsmännen kunnat i sin ordning göra sin storartade och verksamma insats,
det är tack vare fransmännen som västfronten allt sedan Marneslaget icke
brustit, som genom Salonikiexpeditionen hederns fordringar icke svikits i
Levanten, som Amerika nu sent omsider bereder sig på den afgörande insatsen
och som slutligen Italien, hvilket i allt för hög grad velat förverkliga sitt stolta
valspråk: Fara da se, skall resa sig efter det oväntade klubbslaget.
Frankrike är föremålet för hela världens beundran, och världen kämpar vid
Frankrikes sida för Frankrike och för civilisationen . . . Kan en skymt af tvifvel finnas
om att en fransk general är den, som skall föra öfverbefälet?
Och Gustave Hervé, hvilkens korta dagliga väckelseartiklar allt från
veckan före krigsutbrottet — som nu börjat utkomma samlade i
bokform — höra till det mest representativa och yppersta i sin art,
fastslog i LaVictoire dagen efter Painlevés fall, att om den nya
regering, som komma skulle, ej satte som sitt mål en interallierad
generalstab med en ansvarig chef i spetsen, förtjänade den ej att lefva
tjugufyra timmar. Den forne antimilitaristen kom till samma
slutsats som Le Figaros krigskommentator: 1’instrument de salut, le
com-mandement unique sur le front unique. Men medan detta skri
höres enstämmigt från Frankrike, sätter Le Temps som rubrik på en
artikel, i hvilken konflikten mellan engelsk och fransk uppfattning
direkt beröres, den mycket sägande rubriken Une fiolémique a
éviter.
I det senast hitkomna numret af den högt ansedda franska
tidskriften Le G orrespond ant gör en af dess
medarbetare, hvilken under signaturen Interim skrifver de i hvarje nummer
återkommande, i allmänhet synnerligen värdefulla politiska
öfversikterna, en del tämligen pessimistiska reflexioner öfver
ententemak-ternas nuvarande läge, bland annat i afseende på möjligheten af att för
den närmaste tiden skaffa nödvändiga förstärkningar till armén. Det
i Frankrike tämligen allmänt spridda ryktet, att en grekisk här pä
300,000 man med det snaraste skulle stå redo att ingripa i kriget för
att stödja ententens sak på den orientaliska krigsskådeplatsen, affärdar
han utan vidare som en orimlighet, blott ägnad att skymma lägets
allvar för kortsynta bedömare. Äfven i åtskilliga andra fall ser han
läget tämligen mörkt. Bland annat kommer han i sin framställning
in på en fråga, som i allmänhet torde vara föga känd i Europa,
nämligen frågan om Kanadas ställning till kriget, dess däraf
föranledda inrikespolitiska situation och dess förhållande till England. 1
anslutning till i föregående häften meddelade upplysningar om de
engelska koloniernas relationer till moderlandet skall här lämnas en
redogörelse för de politiska strider, som för närvarande uppröra
Kanada; materialet är hämtadt delvis ur den ofvan citerade franska
framställningen, delvis äfven ur en ytterst intressant och sakrik artikel
i samma ämne författad af en kanadensisk politiker vid namn Benjamin
A. Gould och publicerad i oktobernumret af The Atlantic Monthly.
I likhet med öfriga engelska kolonier har Kanada som bekant ingen
formlig skyldighet att deltaga i moderlandets försvar; allt hvad från dess
Kanada oeh
kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
