Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1917 - Åland och ett själfständigt Finland - Förr och nu, en historisk parallell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
DAGENS FRÅGOR
dels för att den svenska befolkningen på Åland aldrig skall trädas för
när i sina nationella rättigheter och intressen och bör ske i samband
med kraftiga åtgärder till stöd för den nya finländska staten.
Ett dylikt tillvägagående från vår sida bör hos allvarligt
tänkande finländska statsmän icke kunna framkalla någon misstämning.
De kunna vara djupt öfvertygade därom, att med den i vårt land
allt starkare växande känslan för våra fäders verk i Finland, för
den rättsordning och odling de under blodiga mödor där skapat
och som ännu trots alla hårda öden där kvarlefver, ehuru numera
till största delen i en för oss främmande dräkt, skall i all framtid
icke blott svenskheten i Finland, utan hvarje finländsk politik, som
i eget intresse sträfvar efter ett godt samförstånd med Sverige,
kunna räkna på varmaste sympatier och lifligaste understöd från
svensk sida.
Svenska och finländska intressen sammanfalla här äfven med de
i sann mening internationella. Vare sig en tysk, engelsk eller
rysk stödjepunkt inom Ålandsöarna — dessa må sedan vara
befästa eller ej — måste uppväcka synnerligen blandade känslor icke
blott hos de nuvarande antagonisterna till den eventuelle beatus
possidens utan också hos andra makter och utgöra en ständig
orospunkt inom den europeiska politiken. Ensamt Sverige och ett
för-svarsdugligt Finland kunna ur denna synpunkt betros såsom väktare
af den strategiskt ofantligt viktiga ögruppen. På denna grund bör
en svensk ockupation i ofvan angifvet syfte ej heller kunna väcka
betänkligheter hos de närmast intresserade stormakterna.
Skulle det nuvarande statsrådet tillstyrka Konungen och den
svenska regeringen genomföra sådana åtgärder till båtnad för Sverige,
Finland och hela det europeiska statssamfundet, vore detta en
nationell gärning, som icke blott i hög grad komme att stärka dess
allmänna ställning utan äfven till alla svenskars djupa
tillfredsställelse säkerligen skulle erbjuda ett enastående tillfälle till helande
af den djupgående splittring, som nu synes konstitutiv för vårt
offentliga lif. Ty att vänsterpartierna på sådant sätt velat och förmått
tillvarataga rikels intressen, måste gifvetvis skänka dem en helt annan
ställning i deras ögon, hvilka aldrig kunnat förlåta vänstern dess
oförmåga att inse vikten af de nationella kraf, som måste gå före
allt annat. Men om klenmodighet och gamla partitraditioner nu
skulle hindra en sådan handling i dessa skickelsedigra dagar, så
draga för visso stundens makthafvare öfver sig ett ansvar, som icke
blir lätt att bära.
Här gäller det i sanning ett arbete ej blott för Finlands utan äfven
för Sveriges framtid. Och därmed skulle Ålandsfrågan också nå en
lösning af helt annan art än de pappersgarantier, som en blifvande
världsfredskongress kunde bestå saken.
Förr oeh nu, en Mycket få människor, äfven bland de agerande,
historisk parallell, torde i det nuvarande väldiga världsdramat kunna
frigöra sig från den nedtryckande känslan af att ha råkat in i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
