Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Engelska oppositionsröster mot kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omorganisation, under engelsk påtryckning, till en belgisk koloni med
offentliga skyddsåtgärder till den infödda befolkningens förmån. Som
medlem af en officiell jordkommission för Brittiska Västafrika fick
Morel sedermera tillfälle att vidga sina fackinsikter om afrikanska
förhållanden, och samtidigt ägnade han sig åt ingående studier
af det diplomatiska spelet om Marocko. Hans 1912 utgifna arbete
Morocco in Diplomacy (ny omarbetad upplaga 1915 under titel
Ten Years of Secret Diplomacy) har vunnit fackmäns
erkännande som ett ganska värdefullt bidrag till kännedomen om
1900-talets utrikespolitik. När kriget bröt ut, förberedde sig Morel
som bäst på att vid nästa allmänna val som radikal
parlamentskandidat tillkämpa sig ett mandat i underhuset. Hans senaste bok,
Truth and The War (National Labour Press, 1916, 2 sh.), hör till
de i England exportförbjudna. Delvis utgör den ett omtryck af förf:s
tidnings- och tidskriftsartiklar och innehåller därför en del
upprepningar, men den ger dock i sin helhet en särdeles fängslande bild af
krigsförberedelserna och krigsårens ententediplomati, i skarpt historisk
belysning från sakkunnigt och man kan gärna säga oberoende
neutralt håll.
Författaren är ingen tyskbeundrare, och intet är honom så
osympatiskt som militarism och »maktfilosofi», men hans
sanningskärlek och tidigare studier drifva honom att uppsöka och afslöja dessa
fenomen äfven inom ententelägret och att fördomsfriare än flertalet
andra engelsmän pröfva de mot centralmakterna i dessa afseenden
framkastade beskyllningarna. Det torde sålunda vara Morel, som
först inför en större allmänhet framdragit det officiella Englands
toleranta hållning 1887 till tanken på tysk genommarsch genom Belgien,
lord Fishers fördömande 1910 af moderation i krigföringen som
»dumhet» och amiralen sir Percy Scotts förklaring i juli 1914, att
U-båtskrig mot blockadbrytande handelsfartyg vore ett legitimt
krigsmedel. Han framhåller äfven med skärpa, hurusom Greys tidigare aftal
med Frankrike alltifrån 1906 småningom och oförmärkt, bakom
parlamentets rygg, bundit England vid den fransk-ryska politiken. Han
uppvisar en rad prof på obestridlig fredsvilja hos kejsar Wilhelm
vid tidigare kriser, och han pekar äfven direkt på den ryska
mobiliseringsordern såsom det steg, hvilket gjorde kriget oundvikligt.
Marockopolitikens djupa sammanhang med det internationella läge, hvarur
kriget framgick, tecknas äfven på ett öfvertygande sätt, liksom
författaren genom statistiska jämförelsetabeller åskådliggör, hvilkendera
sidan det var, som under decenniet före krigsutbrottet bragte
»militarismen» de tätaste och största offren. I en rad förträffligt skrifna
kapitel analyseras till sist krafven på en »straffpolitik» mot det tyska
folket, slagorden om den preussiska militarismen såsom en från all
annan militarism artskild företeelse, folkhatet som trosbekännelse (jfr
Kiplings uppdelning af världen i två läger, »mänskliga varelser och
tyskar») och ropen på ett ekonomiskt krig efter freden. Allra sist
kommer en passionerad »epilog till de krigförande regeringarna»,
där mot deras ömsesidiga sträfvanden efter seger och makttillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
