- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
221

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den kosackiska revolutionen. Af Harald Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

metoder att begagna sig af sina befogenheter med afseende på
lifsmedelstransporten, om deras konflikter inbördes och med de
framtågande generalerna, om järnvägarnas slarfviga skötsel och
uppslitna lokomotiv och vagnar, om hvarjehanda underslef,
bestickningar och våldsåtgärder, m. m. Dylika uppgifter må i
behöriga proportioner äga sin riktighet och sitt intresse. Det
väsentliga är och förblir emellertid, att den ryska statsmakten
dukat under för de dryga och oberäknade arbetsbördor, som en
högtflygande utrikespolitik pålagt dess svagt utvecklade krafter.

Det hade varit mer än förunderligt, om ej den parlamentariska
oppositionen skulle ha passat på tillfället, när nu Ryssland en
gång har blifvit begåfvadt med en synnerligen talför riksduma.
Där har man redan hunnit så långt på den moderna
parlamentarismens vädjobana, att det aldrig kan falla dess vältalare in
att tillerkänna sig själfva eller sina vänner någon andel i
ansvaret för rikets olyckor. Ingenting kan dock vara klarare
ådagalagdt, än att dumans flertal under ett helt årtionde gjort sitt
bästa för att framdrifva en eröfringslysten utrikespolitik, som
slutligen med dess högljudda bifall ledde till krigsutbrottet.

Därför stegrade krigföringens missöden och den växande nöden
i landet allenast de ledande dumamännens begär att tillskansa
sig regeringsmakten, under föregifvande och förhoppningar att
själfva med större framgång kunna sköta det vidtutseende
företaget. De trodde sig ha bevisat sin högre kompetens genom sitt
deltagande i landstingens, åtskilliga kommissioners och enskilda
föreningars försök att organisera det orediga försörjningsarbetet.
Att de tills vidare icke kunnat uträtta någonting väsentligt,
tillskrefvo de uteslutande de oundvikliga slitningarna med den
officiella »byråkratien». De fäste sig ej därvid, att de själfva och
de flesta af deras medhjälpare framgått just ur denna
försumpade »byråkrati», ehuru det nu föreföll dem lämpligt att härleda
sina anspråk ur »folkets» förtroende, som enligt moderna
åskådningar förlänar sina gunstlingar underbara gåfvor.

Naturligtvis ökades sålunda den allmänna förvirringen, och å
ömse sidor, i duman och i regeringen, rycktes man om
ledningen till en början af det urspårade organisationsverket, som snart
synes i det närmaste ha kört fast. Regeringen fruktade, utan
tvifvel med fullt skäl, att släppa taget ifrån sig på detta håll,
delade ogärna med sig af sina förvaltningsfunktioner för att ej
inom kort fullständigt sättas ur spelet. De hänsynslöst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free