Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23. 2. 1917 - Mordet på Jean Jaurès
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 DAGENS FRÅGOR
upplysningar att lämna angående brottslingen, hans motiv och hans
föregåenden. Vida mera lärorik är emellertid en förra året utkommen
bok af Jacques Prolo med titeln Une politique... un crime...!
Le meurtre de Jean Jaures (Paris, Mericant, 1916). Både i fråga
om faktiska upplysningar och synpunkter är Prolos framställning så
värdefull, att den säkerligen kan intressera äfven denna tidskrifts
läsare.
Ytterst egendomliga äro de meddelanden om mördarens person,
som författaren är i tillfälle att lämna. Den man som riktade de
dödande kulorna mot Jaurés,’ Raoul Villain, hade aldrig haft någon
personlig beröring med sitt offer. Öfver hufvud taget stod han den
praktiska politiken helt och hållet fjärran. Hans ungdom — han är
ännu icke trettio år gammal — förflöt under små och lugna
förhållanden i Reims. Efter afslutade skolstudier gick han in vid École
(Tagriculture i Rennes och blef i juli 1909 utexaminerad därifrån
som landtbruksingeniör. Men hälsoskäl förmådde honom inom kort
att lämna den bana, han valt, och för att bereda sig till något
annat, för honom mera lämpadt lefnadskall begaf han sig till Paris,
där han ägnade sig åt litterära och filosofiska studier. Men
obeslutsam som han var, lyckades han aldrig med framgång gripa sig an
med något verkligt vetenskapligt arbete. Han lefde på ett litet
underhåll, som han erhöll af sin far, hvilket, huru knappt det var, dock
tillät honom att företaga ett par utländska resor, bland annat till
Tyskland. Med sin familj synes han för öfrigt ha haft ganska liten
förbindelse, förmodligen af den anledning att hans familjeförhållanden
voro mycket sorgliga; både hans farmor och hans mor voro
nämligen sinnessjuka. Han tycks ha varit en ovanligt stilla och inåtvänd
natur, nästan sjukligt ömtålig gent emot yttervärlden och föga
intresserad af dess angelägenheter. Att tänka sig honom som
hufvudpersonen i en politisk tragedi skulle säkerligen ej fallit någon af hans
tidigare bekanta in. Under tiden närmast före mordet på Jaurés
hade han också karakteristiskt nog sysselsatt sig med ett ämne, som
ligger så långt ifrån aktualiteten som möjligt, nämligen egyptologi, i
hvilket fack han i juni månad 1914 hade genomgått en examen.
Första gången han så vidt man har sig bekant fått sin ovilja mot
Jaurés väckt var under det han år 1913 var inkallad för att fullgöra
sin värnplikt. Det var under den tid, då lagen om öfningstidens
utsträckande till tre år stod på dagordningen, och Villain iakttog med
harm, hur starkt Jaurés’ mot detta förslag riktade artiklar påverkade
hans kamrater. Än mer ökades hans ovilja, då han såg Jaurés på
våren 1914 i Paris uppträda på antimilitaristiska möten tillsammans
med en tysk socialist. Men först tilldragelserna i slutet af juli bragte
hans känslor till höjdpunkten. Då han den 29 juli återvände till
Paris efter att hafva bevistat sin farmors begrafning i Rennes, fick
han se, hur järnvägsmännen på Gare de FEst trots krigsfaran öppet
afhöllo antimilitaristiska demonstrationer, och för första gången dök
tanken på att röja Jaurés ur vägen upp i hans inre. Dagen därpå,
då nya demonstrationer mot kriget afhöllos framför Le Matins redak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
