Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litteratur
- Memoarer och personhistoria. Af Carl Hallendorff
- Nils Erdmann: Amiral Carl Tersmedens memoarer, del III
- Ada Rydström: Armfeltarne på Hunnerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är själffallet, att eftervärlden, som ytterst dömer efter
resultaten, icke har alltför stor respekt för den misslyckade välmeningen.
Det är också gifvet, att den, som läser Ellen Keys biografi öfver
fadern, något reserverar sig mot dotterns värdesättningar. Trots allt
kan man icke passera förbi Emil Key utan skyldig reverens: huru
mycket han än gick vilse i sin optimistiska ifver att smälta samma
krafter, som måste brytas med hvarandra, och att leda vattuflöden,
hvilka voro hans ingenjörskonst öfvermäktiga, karakteriserades dock
ytterst hans sträfvanden af en verklig personlig ärlighet, hvarför han
också utan reservation tog konsekvensen af sitt nederlag. Så långt
som till den tiden har författarinnan ännu icke fört sin framställning;
det skall onekligen bli mycket intressant att i fortsättningen se
närmare, huru Key bedömde händelserna under den Posseska
ministären.
* *
*
Till de mera fängslande partierna i Ehrenheims minnen och Ellen
Keys biografiska studie höra deras skildringar från hemort och
ungdomstid. Hvad Ehrenheim berättar från stamgodset Malingsbo bruk,
och hvad Ellen Key flätat in om umgängeslifvet mellan granngårdarna
nere i Södra Tjust, bilda små miniatyrer med friskaste färg. Det
är rätt lustigt att ur ett par andra nyutkomna böcker, hvilka delvis
röra sig på samma skådeplatser, konstatera huru litet dessa
lefnadsvanor egentligen skiftade på hundra år.
Amiralen Carl Tersmeden var barn af Västerbergslagen, hans fäders
Larsbo och Ehrenheimarnas Malingsbo räknas som nära grannar. I
den tredje delen af hans memoarer (Amiral Carl Tersmedens
memoarer, utg. af Nils Erdmann. III. Stockholm 1916. Wahlström &
Widstrand. Kr. 5) skildras den unge sjöofficerens hofuppvaktningar
hos Fredrik I (och Hedvig Taube), tjänstgöring på Holmen,
sjöexpeditioner under Hattkriget etc. Som källa för händelser och
kronologi en mycket misstänkt produkt, är Tersmedens skvallerkrönika
däremot en förträfflig grufva för upplysning om seder och åskådning,
delvis ock om personer, kring 1700-talets midt. Högtsalig kung
Fredrik, godmodig, frikostig, lat och lättsinnig; hans oumbärlige
furnissör, gunstlingen och tyrannen Erland von Broman; den mäktige
högfinansiären Thomas Plomgren på marknadsresor till Bergslagen,
där politik och affärer skickligt blandas samman i en oupplöslig
härfva — dessa och talrika andra med hela sin miljö, präglad af
sorglös hausse-stämning, möta lifslefvande på dessa blad. Starkast
upplefvad verkar emellertid berättelsen om jul- och nyårsnöjena
hemma i Söderbärke med en dundrande gästfrihet, som höll sig
kvar, så länge de gamla brukspatronssläkterna kunde stanna på de
gamla bruken, delvis väl också öfverlefvat deras tid.
Det är en betydligt mera dämpad stämning öfver den andra
skrift, som berörts i detta sammanhang, Armfeltarne på
Hunnerstad af Ada Rydström (Stockholm 1916. Hugo Geber. Kr. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0158.html
