- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
119

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Underbefälsfrågan. Af Carl Rosenblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bedrifves dels inom och invid förläggningsplatserna, dels på
arbetsplatserna och ute i bygderna. Metoden är den vanliga:
personlig bearbetning i förening med hot, om så påfordras och
anses lämpligt, föredrag, hetsagitation i tidningar och diverse
andra publikationer. Byråer för platsanskaffning blockeras,
truppförbandens ombud öfvervakas och deras verksamhet förlamas
m. m. Man inriktar sig ej blott på att förhindra rekryteringen,
utan äfven på att afskräcka underbefälet att rekapitulera.
Furirer och korpraler borde visserligen med fog kunna antagas
vara vederhäftiga män, oemottagliga för dylik hotfull
påtryckning, men af ofvan anförda skäl är tyvärr i allmänhet så ej
förhållandet. Den antimilitära propagandan uppträder gifvetvis
med skiftande intensitet och resultat på olika trakter, hvilket
tydligt kan afläsas på vakansprocenten.[1] Omfattning och
metoder inom denna gren af ungdemokraternas verksamhet tyda
på att den hvilar på solid ekonomisk grund. Den följes
själffallet med stor uppmärksamhet af Sveriges grannar. Det är
på högsta tiden att denna agitation äfven inom eget land väcker
den uppmärksamhet och ägnas den omsorg, hvaraf folkhälsa och
nationell säkerhet sedan länge är i starkt växande behof.

Underbefälsfrågan torde på grund af anförda skäl ej kunna
bringas i hamn på annan väg än värnpliktens i hvad beträffar
korpralsgraden; furirer komma alltid att få anställas på
frivillighetens väg. Det blir naturligtvis önskvärdt, att vid urval af
underbefälsämnen bland de värnpliktiga kunna så långt möjligt
inskränka tvångsuttagningen, hvarför de som därtill anmäla sig och
äro i öfrigt lämpliga böra kvarkommenderas i första hand.
Korpralsämnena måste kvarstå i tjänst 2 år utöfver rekrytåret för att
under det första genomgå korpralsskola och under det andra
tjänstgöra som korpraler. Volontärinstitutionen bör helt
bortfalla. Emellertid torde det vara klokt att ej därför afstå från
den frivilliga anställningen före värnpliktsåldern utan behålla
densamma i den form, att underbefälsaspiranterna inskrifvas som
värnpliktiga
det år de fylla 19 år; tidigare bör det ej tillåtas.
Därigenom skulle tvångsuttagningen sannolikt väsentligt reduceras,
under förutsättning dock att man klokt sörjer för underbefälets
tjänstevilkor och framtidsutsikter; på samma gång skulle den
antimilitära agitationen, hvad rekryteringen beträffar, afväpnas.


[1]
Så har t. ex. det östgötaregemente, som har Norrköping inom sitt område
dubbelt antal vakanser mot systerregementet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free