Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Underbefälsfrågan. Af Carl Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERBEFÄLSFRÅGAN
115
tid, som andra nationer behöfde för att blifva »folk i vapen»
vore för svenskarna till fyllest på grund af anlag och
traditioner. Under köpslagan växlades året i dagar, hvilka
plottrades bort på flere år utan att man reagerade för att siffran 365
därigenom blef rent nonsens. Såväl vid komponerandet af de
brokiga arméförslagen, som när det gällde att med tacksamhet
hopsamla och ordna deras kvarlefvor efter den lifsfarliga
passagen genom utskotten, kastade försvarets vänner längtande, men
tyvärr alltför resignerade blickar mot de alltjämt i fjärran
hägrande 365, hvilka man intill 1914 blott lyckats närma sig vid
vissa specialtruppslag — genom att hopsummera nådegåfvorna
för hela värnpliktstiden. Utgångspunkten för diskussionen om
öfningstiden blef hvilket minimum, som kräfdes för rekrytutbildning
enskildt och i trupp. Truppförbandens utbildning och samöfning
fick ej plats inom detta pressade minimum, enär de kräfva ej
blott tid utan äfven tillräcklig tillgång på trupp. De icke
sakkunnige kunde ej bibringas insikt härom, och fackmännen hade
genom bitter erfarenhet vant sig af med att sträcka sina
förhoppningar öfver rekrytstadiet. Det kan under sådana
förhållanden ej väcka förvåning, att det öfver hufvud hvarken 1901
eller 1914 kunde bli tal om att lösa underbefälsfrågan inom
värnpliktens ram, enär detta skulle inneburit en utsträckning af
värn-pliklen ända till 3 år för vissa kategorier. Volontärinstitutionen
hade visserligen långt före 1914 visat sig ohållbar, men man
må besinna, att, när den liberala regeringens försvarsutredningar
sattes i gång, ansågo sig arméns målsmän på goda grunder ha
att utkämpa en ren försvarsstrid för att söka rädda så mycket
som möjligt af det redan vunna. När under den grundliga och
af delvis mycket goda krafter gjorda utredningen sanningen
oemotståndligt bröt fram, var det visserligen ej hela sanningen,
men det är alltför förklarligt att glädjen ej blef störd genom
presentation af sorgebarnet, underbefälet. Den definitiva krisen
kom dessutom, som nedan skall påvisas, först på grund af
världskriget.
Volontärinstitutionen visade sig redan tidigt ej motsvara de
förhoppningar, som fästats vid densamma; olycksprofeterna —
och de voro många — skulle få blott alltför rätt. För att råda
bot på den tilltagande svårigheten att rekrytera, tillgrep man
den betänkliga utvägen att sätta åldern för anställningen ända
till under 18 år. Nu ligger det emellertid i öppen dag, att mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
