Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Reformationsjubileet och världskriget. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
HJALMAR HOLMQUIST
motser nya; särskild oro råder för, att kriget skall som resultat
framtvinga en för hela Tyskland gemensam och därför
nödvändigtvis konfessionslös folk- och elementarskoleundervisning.
Men vinstutsikterna äro vida större än bekymren. Redan i nov.
1915 skref en af det protestantiska Tysklands mest framskjutna
teologer, professor Baumgarten: »Det nuvarande krigslägets
svåraste problem är bevarandet af vårt stats- och folklifs
protestantiska grundval». Och läget har sedan dess ingalunda blifvit
hoppfullare för den tyska lutherdomen.
Den, som skrifver dessa rader, var i slutet af maj förra året
deltagare i Allgemeine evangelisch-lutherische Konferenz’s
årsmöte i Herford (Westfalen). Jag fick därifrån ej blott ett starkt
intryck af det hjältemod och den uthållighet, hvarmed det tyska
folket bakom fronterna deltager i kampen för sin existens, utan
också af den entusiasm och det kraftfyllda allvar, med hvilka
alla klasser i lutherska områden kunna midt under kriget
samla sig kring religiösa uppgifter. Men jag fick ock ett
beklämmande intryck af de öfvermänskliga svårigheter som
möta eller efter kriget vänta den evangeliska kyrkan på det
religiösa området, söndrad som hon alltjämt är genom
motsättningen mellan »liberal» och »positiv» teologi och mellan
unionskyrkor och lutherska landskyrkor. Den politiska nödvändigheten
att inrätta sig efter det faktum, att Tyskland är och förblir ett
konfessionellt splittradt land, skapar också svårigheter för
lutherdomen, hvilkas vidd vi knappast rätt förstå. Sverige är
sannerligen mer tack skyldigt för, att det ej genom något betydande
katolskt inslag blifvit religiöst tudeladt, än vi känna eller tänka.
Om den tyska liberala teologien visat sig ej alltid ha bestått
profvet utan kunnat föra till sådana uttryck som Hermanns
skrift Die Turken, die Englander und wir deutsche Christen,
Traubs mera nationalistisk-panteistiska än kristna
uppbyggelselitteratur eller Troeltschs bankruttförklaring af kristendomen som
världsreligion, så har ej heller den positiva teologien kunnat gifva
något för alla vägledande; man tycker sig inom den tyska
lutherdomen ofta märka mera af frågande och famlande, af
oro och oklarhet än af fast målmedveten ledning. Det höfves
ej en neutral åskådare den bekväma uppgiften att förhäfva sig
eller döma; i denna stund blekna i Tyskland alla inre strider
eller bristfälligheter inför det oerhördt stora att ha kunnat
framgångsrikt försvara sitt land mot mer än halfva världen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
