- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
497

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIKTLINJER FÖR SVENSK SPRÅKFÖRBÄTTRING 497

Hvarför? Jag kan inte värja mig för den tron, att de helt en-
kelt inte idas göra sig någon möda med formen. Ingen kräfver
att deras böcker skola vara roliga, studenterna nödgas pina sig
igenom dem ändå; och hvad gör det väl författaren, att makt-
lösa läsare svära i det tysta? Men en illa skrifven bok förfelar
sitt mål, dess innehåll må vara aldrig så sakligt oklanderligt.
Detta värdefulla innehåll tillgodogöres af läsaren långt svårare
och ofullkomligare, än om formen vore mera vårdad och ele-
gant. Det finns dem, som tro, att en sådan mera konstnärlig
form är ett kännetecken på ytlighet och bristande vetenskapligt
allvar. Jag skulle tvärtom vilja säga, att den visar vetenskapen
sidvördnad, som inte unnar henne annan skrud än säck och
aska. Lyckligtvis tror jag, att man äfven här kan spåra en vänd-
ning till det bättre, ehuru den har kommit sent och ännu inga-
lunda är helt genomförd. Det bör emellertid i synnerhet åligga
hvarje språkman att i gärning lägga i dagen sin kärleksfulla
vördnad för modersmålet och därmed vara ett föredöme för alla
andra. Och kom ihåg, att vi lefva i en tid, då vetenskapen
inte mera kan och får, knappast ens vill hålla sig bara inom
bibliotekens och studerkamrarnas väggar! Enhvar, som har
sysslat med folklig framställning af vetenskapliga ämnen, har
sorgligt ofta känt, hur litet lämpadt vårt språk är för detta ända-
mål, hur svårt det mången gång blir att uttrycka hvad man
behöfver utan att nyltja invecklade latinska och grekiska ter-
mer, som det tar tid och möda att förklara.

Den norske språkrensaren K. Knudsen har i sitt arbete Unorsk
og norsk — af stort värde också för svenskan — kallat det
af okynneslånord vimlande lärdomshögfärdsspråket för kraake-
maal. Detta goda och rättvisa okvädinsord skall jag be att
få uppta och i den försvenskade och förbättrade formen kråk-
språk nyttja som teknisk term för allt hvad onödiga lånord
heter, vare sig de ha sitt upphofilärdomshögfärd, lärdomslättja,
estetsnobberi, modegalenskap, idrottsvanvett, tjänstemannaslent-
rian, tidninsgsslarf eller andra lika dåliga källor. Det är hög
tid på att vi dra i härnad för svenskan mot kråkspråket. Nästan
allra farligast äro okynneslånen i ämbetsspråket, som förkråkas
mer och mer. Bara tre exempel härpå! Ord för dagen, omhul-
dade af Kungl. Maj:t, äro maximipris, kompensation och export-
licens. Det måtte ej fallit Kungl. Maj:t in att här i landet bor ett
folk som talar och bäst förstår svenska och som utan främ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free