Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKTLINJER FÖR SVENSK SPRÅKFÖRBÄTTRING 487
hinna vi sedan fram till tidningarna och genom dem till den
stora allmänheten.
Grunden måste läggas uppifrån, och den stora frågan är nu,
om insikt och vilja finnas hos vederbörande. I sin uppsats
Tidningssvenska i Det nya Sverige för innevarande år säger
Ruben G:son Berg på tal om tidningsmännens oförmåga att
uttrycka sig kort: »Här brister tydligen i medveten stilistisk
uppfostran. Tyvärr måste det ärligen sägas ifrån: hvarken från
universitets- eller skolhåll har riktig ledning stått att få. Det
finns inte någon ordbildningslära, som kunde göra tjänst, det
finns ingen stilistik, som kunde lämna råd, och inte heller
utsikt, att sådana ting skola bli gjorda inom öfverskådlig
framtid. Hvarför? Emedan vi i Sverige väl kunna ha råd att
af-löna nio (9) professorer i botanik, men inte någon i svensk
stilistik. Emedan vi gärna offra några hundra tusen kronor på
att undersöka loppor i Sudan, örter i Sydamerika — för det ha
vi stadigvarande stipendier — plankton i Medelhafvet,
djurvärlden i Nya Guinea m. m., allt högst nyttiga saker i och för
sig och alltid föremål för intresse och beskyddarskap, men
däremot sedan långliga tider betraktat humanistiska vetenskaper
som icke straffbara förbrytelser och bland dessa satt
modersmålets utforskning lägst. Den får aldrig mecenater och
donatorer, och den akademi, som enligt sin stiftares mening »var
egnad endast till språkets förbättring» har inskränkt sig till att
bekosta arbetena på en stor ordbok — hvars snabba utgifning
plägar utlofvas hvartannat eller tredje år under städse ökad
misstro eller likgiltighet — men intresserar sig för öfrigt inte
ett dugg för att framkalla eller uppmuntra språkliga
undersökningar, liksom den undviker att inkalla nordiska
språkvetenskapsmän bland sina ledamöter — ingen enda har invalts sedan
1892, efter hvilket år likväl tjugu nyval ägt rum.»
Det är svidande sorgligt sant, detta om Svenska Akademien.
Men, Berg, gamle vän och vapenbroder, om detta och mycket,
mycket annat äro vi ett hjärta och en själ — dock, den
föregående delen af ditt yttrande kan jag omöjligt gå med på. Om
vi hade en professor i stilistik, kan jag slå vad om att han
skulle undervisa i dialektforskning och ljudlära och skylla på
att man just ingenting vet om stilistiken. Hvarför skulle
mecenater ha skänkt pengar för modersmålets vård, då det inte
har funnits någon, som har velat göra något för den, åtmins-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
