Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dyrtid och varubrist. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 DYRTID OCH VARUBRIST
massa; i båda fallen måste vårt eget intresse vara det enda
afgörande.
Hvad som för närvarande kunde tänkas på exportpolitikens
område vore till en början sannolikt en minskad licensgifning
för redan exportförbjudna varor, där ej likvärdig kompensation
kan fås. Det lär ej sällan förekomma, att de krigförande köpa
upp och lagra vissa svåråtkomliga varor i vårt land, för att
sedan framtvinga en exportlicens på hvad som redan är deras
egendom; men i stället för att medge detta borde staten, med
den makt förfoganderättslagen ger, utan vidare förfoga öfver
dessa varor och ställa dem till den inhemska produktionens
eller konsumtionens tjänst.
Utöfver detta kan det ifrågasättas, om icke exportförbudens
antal borde ökas till att omfatta större delar af våra normala
exportvaror trä och järn. Den omedelbara verkan häraf skulle
vara att ställa ökade bytesmedel till regeringens förfogande i
det internationella schackrande, som handelskriget skapat; så
till vida skulle förbuden alltså medge licenser vid ekvivalent
motprestation. I den mån åter exportförbuden bli effektiva,
d. v. s. licenser ej lämnas, skulle det ligga närmast till hands
alt räkna med en förbättrad tillgång på trä och järn för
inhemska ändamål. Betydelsen häraf kan dock lätt öfverskådas.
Någon anledning att hålla på exempelvis svenskt tackjärn, för
att i stället exportera svenska maskiner, finns nämligen knappast;
det svenska tackjärnet är så mycket bättre och därför också så
mycket bättre betaldt i andra användningar än för
gjuteriända-mål, att landet skulle göra en stor förlust, om man
framtvingade dess inhemska förbrukning för framställning af en
produkt, som til syvende og sidst exporterades. Men fastän mången
ogärna vill medge det, förhåller det sig efter allt att döma så,
att effektivt exportförbud på en hel del varor, som vi ej
behöfva, kan öka vår tillgång på andra varor, som vi bättre
behöfva, i det att arbetskraften kan öfverföras till andra
produktionsgrenar. Föreställningen om arbetskraftens oförmåga att
öfvergå från en sysselsättning till en annan hör till dem som
krigets erfarenheter modifierat högst betydligt; och med den
intensiva brist på arbetskraft, som nu råder inom alla områden,
skulle det därför sannolikt vara en lätt sak att bereda hvarje
ledigblifvet par armar full och lönande sysselsättning på annat
håll. Men då måste också sådana oförsvarliga åtgärder som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
