Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Machiavelli. Af Erik Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 LITTERATUR
uppfattning af stat och politik, som under renässansen gjorde sig
gällande i motsättning till den tidigare medeltidens statslära. Man skulle
kunna kalla denna idealistisk, under det att renässansens var realistisk.
För den egentliga medeltidens statsuppfattning var staten en
gudomlig institution, hvars syfte var mänsklighetens lycksalighet. Det högsta
samfundet var kristenheten, som omfattade alla kristna folk, och hvars
öden under Guds högsta ledning skulle styras af det universella
påfve-dömet och den universella kejsarmakten. Dessas makt hvilade på
människornas vördnad för det heliga. Endast inom kyrkan fanns
en verklig organisation för styrelsen över kristenheten, kejsardömets
makt var nästan rent ideell. I själfva verket kunde den aldrig göra
sig gällande.
Äfven vid ordnandet af en stats inre förhållanden framträdde en
idealistisk uppfattning. Länsstaten skulle sammanhållas genom
troheten från den underordnade mot den öfverordnade. En fast
statsmakt, som kunde framtvinga lydnad, saknades.
För Machiavelli tedde sig politiken helt annorlunda. Han tar ej
hänsyn till några mänsklighetens högre mål, hans politiska tänkande
är alldeles jordbundet. De universella makterna, påfvedöme och
kejsardöme, ha för honom ej någon fattbar uppgift, och han erkänner
ej deras berättigande. Syftet för politiken är att skapa en stark
statsmakt inom hvarje stat och att göra staten så stark, att den kan hålla
sig uppe i striden mot andra stater. En stark statsmakt kan skapas
endast genom en ordnad styrelse. En sådan kan ej upprätthållas
endast genom medborgarnas samstämmiga välvilja och intresse för
staten. Till att hålla människor i tygeln fordras fruktan, och en
regering måste framför allt vara respekterad och ej sky att genom
stränghet och våldshandlingar upprätthålla respekten, ^7id konflikter
staterna emellan gäller endast styrkan utan hänsyn till rätten.
En sådan från all idealitet fri maktpolitik var den, som under
renässanstiden tillämpades i Europa och främst i Italien. Rinck synes
mig väl oinskränkt prisa denna politik; detta beror kanske på att han
lägger en så öfverdrifven tonvikt på de nationella Sträfvandena. På
grund häraf får man emellertid ej i hans arbete fullt klart för
sig, hurudan Machiavellis politiska lära verkligen var. Ett klart
begrepp därom får man däremot genom att läsa Machiavellis Fursten.
I Furstens koncentrerade satser framträder ohöljd den machiavellistiska
maktpolitiken, fri från alla hänsyn till moraliska faktorer, endast
inriktad på framgången.
När man så mycket har beundrat denna Machiavellis skrift, som
ju alltjämt finner intresserade läsare, måste det tyda på att denna
maktpolitik har haft ett verkligt värde och att den i viss mån
betecknar en utveckling öfver medeltidens idealism. De höga idealen
hade visat sig omöjliga att realisera i verkligheten. Påfvedöme och
kejsardöme hade ej kunnat fylla sin uppgift att upprätthålla freden
och trygga kulturens framåtskridande. Striden mellan dessa båda
makter hade ledt till allmän upplösning, och kristenheten som en
enda stor enhet var knappast mer än ett tomt ord. Äfven länsvä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
