Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under världskriget. Af Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtiden. Om en kinesisk affärsman kan af en tillfällig kund
få ett högt pris för en vara, så tar han det mesta möjliga, utan
tanke på att kunden med största sannolikhet aldrig återkommer,
när han kommit underfund med att han blifvit lurad. En
provinsguvernör betalar hellre en röfvarhöfding en stor
penningsumma för att denne skall hålla fred under hans tid, än han
tager på sig ansvaret att grundligt utrota röfvarbandet. Och
när Yuan-shi-kai af en del oansvariga lycksökare frestas att
grunda sin egen dynasti, så följer han deras råd och söker muta
de stora männen genom att gifva dem adelstitlar och ordnar
utan att taga hänsyn till mera afgörande och varaktiga krafter
inom samhället.
Det torde vara nödvändigt att för svenska läsare med ett par
ord rekapitulera Kinas historia under de sista decennierna före
kriget. Efter århundraden af mandschu-dynastiens dåliga och
korrumperade styrelse, kom på 1890-talet kejsar Kuang Hsü’s
försök till reformer. Men kort skulle fröjden blifva. Kinas
stora änkekejsarinna Tzu Hsi ingrep, satte den stackars kejsaren
i fängelse, stoppade alla reformer, och fortsatte sitt glada lif
med skådespelare och poeter — och lät Kina komma på
branten af undergång. Boxarupproret och den följande europeiska
straffexpeditionen lät Kina framstå i världens ögon som ett land,
hvars enda räddning vore uppdelning och annektering af
stormakterna. Så kom på 1900-talet en del famlande, men aldrig
allvarligt menade försök till reformer, och till sist revolutionen
1911, då mandschu-dynastien föll, och ur den allmänna oredan
framstod Yuan-shi-kai som Kinas starke man och frälsare.
Att döma öfver den mannens lifsgärning torde säkerligen vara
för tidigt. Nu — april 1916 — synes visserligen hans stjärna
vara i nedgående, men hans personliga inflytande på Kinas
utveckling har varit oerhörd — om till godo eller ondo, därom
må framtiden döma. Som alla store män är han höjd till
skyarna af sina vänner, medan hans fiender betrakta honom som
inkarnationen af allt ondt och föraktligt. Han är den ende
mannen i Kina, säga hans beundrare, han har frälst landet ur
kaos efter revolutionen, han har ordnat finanserna, han har
med framgång motsatt sig ärkefienden Japans inflytande. Låt
honom bara ostörd få fortsätta sitt reformarbete så kommer
Kina att snart intaga den plats i världen som är det stora
landet värdigt. — Han är en förrädare mot revolutionens idé, säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
