Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Förvirringen i inkomstbeskattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 DAGENS FRÅGOK
sålunda ett taxeradt belopp på 30,000 kr. (= inkomsten 10,000 + Y10
af förmögenheten 200,000) och betalar icke tre gånger så mycket
i skatt som en arbetsinkomst på 10,000 kr. utan fem å sex gånger
så mycket. Man inser lätt, hur svårhandterliga skalorna skola blifva,
då de äro hopbundna på detta eller likartade sätt. Den rätta
utvägen, som delvis ehuru ingalunda fullständigt kunnat användas i
krigsmaterielskatten, är därför att afskaffa konstrandet med
förmögenhetsdelar och att i stället resolut dela upp inkomsten i arbetsinkomst
och förmögenhetsinkomst samt tillämpa olika skattesatser på hvardera,
bestämda efter den totala inkomstens storlek i hvarje särskildt fall — med
andra ord att skapa en ren, differentierad inkomstskatt. Detta system
skulle också säkerligen bli betydligt mer gifvande för statskassan än det
nuvarande; ty byråchefen Flodströms bearbetning af 1913 års
taxeringar lämnar intet tvifvel om den skandalösa undervärderingen af
förmögenheten i själfdeklarationerna.
Det tredje af de stora reformbehofven i inkomstbeskattningen gäller
barnafdragen. Häri skedde redan i värnskatten den förbättringen,
att man tillät afdrag för en tiondel af skatten för hvarje barn (vid
inkomster under 6,000 kr.), hvilket är betydligt att föredraga framför
det fasta afdragsbeloppet (på 100 kr. pr barn) i inkomst- och
förmögenhetsskatten. Emellertid lär det bli nödvändigt att gå ännu
mer till bottnen med frågan och att skapa särskilda skatteskalor allt
efter antalet försörjningspliktiga; »ungkarlsskattens» i och för sig
riktiga princip insattes då i sitt rätta sammanhang.
Det orimligaste i hela inkomst- och förmögenhetsskatten för
närvarande är dock sannolikt behandlingen af bolagsinkomsterna, icke
därför att bolagen därigenom bli allt för hårdt beskattade, ty det är
ej så säkert, utan därför att systemet innebär en dubbelbeskattning,
d. v. s. den rena planlösheten. Tänker man sig exempelvis en änka med
3,000 kronors inkomst uteslutande från aktier i ett bolag med högsta
vinstprocent, så finner man att hon får betala icke mindre än 8l/2
procent af sin inkomst i inkomst- och förmögenhetsskatt, när man
sammanlägger hvad hon betalar direkt och hvad bolaget betalar; medan
en annan änka, med 9,000 kronors inkomst af aktier i ett bolag med
lägsta vinstprocent, betalar endast omkring ö1^ procent på sin
inkomst — en rent orimlig situation. Den rätta utvägen här synes
vara att låta den utdelade vinsten skatta hos aktieägaren, men också
endast där, och skatta hårdare än annan förmögenhetsinkomst, men
att fritaga den hos bolagen reserverade vinsten från skatt. Utom att
detta skulle • afskaffa dubbelbeskattningen helt och hållet, ledde det
till att bolagen lockades att företaga högst välbehöfliga konsolideringar
eller kapitalökningar genom egna vinstmedel; och slutligen skulle det
stämma med den förut angifna principen om skattefrihet för sparad
inkomst.
Hvad man må tänka om de reformlinjer, som här antydts på det
mest summariska sätt, är reformbehofvet som sådant obestridligen
trängande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
