Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkopolitiska riktlinjer. Af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOPOLITISKA RIKTLINJER 285
kyrkliga synpunkten finns det betänkligheter, då
territorialför-samlingarna, hvilka med sin enhet af borgerligt och religiöst
just äro cellerna i folkkyrkobyggnaden, skulle sönderbrytas och
kyrkan löpa fara att reduceras till en mera färglös ram kring
en mångfald olika verksamhetsarter (Stadener ville inorganisera
äfven t. ex. baptismen), alltså i riktning af »statsreligionens»
ideal.
Det samarbete, som f. n. finnes mellan kyrkliga och
dissenters, är begränsadt till missionens område, där en
samarbets-kommitté finnes sedan allmänna svenska missionskonferensen
1912 samt har fungerat utmärkt och utan slitningar. Liknande
företag af lokal eller mera vidsträckt omfattning kunna nog
tänkas i fall, där det gäller konkreta praktiska uppgifter; större
organisatoriska förbindelser synas i hvarje fall f. n. utsiktslösa.
Prof. Kolmodin, som redigerar den i alla missionsintresserade
kretsar uppburna Svensk Missionstidskrift, har, bl. a. i
uppsatsserien Kyrkliga riktlinjer (i Det Nya Sverige 1912, äfven
separat), varmt förordat samling af alla olika kristna kretsar
kring församlingsgudstjänsten, en tanke som säkerligen på
åtskilliga ställen kan förverkligas.
Beträffande kyrkans dagliga arbete yrkar Linderholm på ett
kraftigare utnyttjande af lekmannakrafterna. Han befinner sig
här i öfverensstämmelse med en särskildt sedan ett par
decennier pågående strömning inom kyrkan. Ett månggrenadt
frivilligt församlingsarbete håller på att växa fram, afseende
upp-byggelsetillfällen under friare former, kärleksverksamhet,
ungdomsföreningar, söndagsskolor m. m. Härtill anknyta sig
mångahanda organisationsproblem. För hela kyrkan finns redan
(sedan 1910) Diakonistyrelsen, bestående af hälften präster och
hälften lekmän; den är mindre en öfverstyrelse än en
organisation af stödjande och rådgifvande art. I stiftsstyrelsen skall,
yrkar L., hänsyn tagas till dessa behof vid domkapitlens
förestående omorganisation. I flera stift finnas redan frivilliga
stiftsmöten och stiftsråd, anordnade i mer eller mindre nära
öfverensstämmelse med en af biskop Lövgren i Västerås för några
år sedan utarbetad plan. Om officiella stiftssynoder har
hof-rättsrådet K. J. Ekman motionerat i riksdagen (jämför hans Om
riktlinjerna för en ny kyrkoförfattning, Norstedt, 1913,
pris 1:60). Inom församlingarna vill Linderholm
sammansluta de fasta kadrerna af kyrkofolket i en »kyrkoförening»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
