Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkopolitiska riktlinjer. Af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOPOLITISKA RIKTLINJER 279
talets kamp för »bibelkritik» och »ritschlianism» vid sidan af
och efter F. Fehr samt de senare årens kraftiga inlägg för
statskyrkan — voro ju af rätt disparat karaktär, och det var nog
mången, som inte rätt förstod sig på sammanhanget dem
emellan. Det fanns där dock: mellan dem låg hvarken någon
omvändelse eller något affall. Ett yttre band mellan de båda
Sträfvandena kan man iakttaga t. ex. i uppsatsen om Läronorm och
lärofrihet, där han med lagstiftning och praxis i den svenska
kyrkan vill visa, hur vida gränser här — i motsats t. ex. till
sekterna — finnas dragna för samvets- och forskningsfrihet. Där
fanns emellertid ock inre band: grundläggande inflytelser från
Boström märkas på båda håll — i lefnadsteckningen öfver Fehr
anger han såsom den svenska teologiens uppgift att förbinda
Ritschl med Boström, och hans statskyrkoideal är starkt
bo-strömskt — och framför allt: båda Sträfvandena stodo i
närmaste förbindelse med hans prästerliga gärning — en grundlig
och modern teologisk bildning och en klartänkt kyrkopolitik
voro för honom naturligt förbundna med hänförelsen för
kyrkans centrala religiösa uppgift.
Det var väsentligen ändrade tidsförhållanden, som gjorde att
Fries’ ända till de sista åren fortsatta ingalunda ringa
teologiska produktion fick vida mindre betydelse än den
kyrko-poliliska. Bibelkritikens och ritschlianismens Sturm und
Dräng-period var öfver, den historiska bibelforskningens metoder
accepterade öfver hela linjen och Ritschls namn i kraft af
problemens förskjutning icke längre det, som dominerade diskussionen.
I stället hade såväl den politiska som den inre kyrkliga
utvecklingen gjort en rad kyrkoorganisatoriska och kyrkopolitiska
problem i hög grad aktuella. Och här kom så Fries’ energiska
uppträdande till statskyrkans förmån att bli mycket
uppmärk-sammadt. Statskyrkan var för honom strängt taget den enda
förnuftiga kyrkoorganisationen, den bästa både ur statens och
religionens synpunkt; han hämtade långa rader af argument
för den både ur historia och nutidslif, och han tröttnade icke
att inpränta, att religionen icke är en blott privatsak utan ock
i högsta grad en hela samhällets angelägenhet. Framför allt
ville han hos prästerna bekämpa den pessimistiska meningen,
att statskyrkoformens upprätthållande skulle vara omöjligt och
frikyrkans införande komma med något slags
naturnödvändighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
