Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det tunga artilleriet. Af H. Schmiterlöw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 H. SCHMITERLÖW
två olika tillfällen, den 16 aug. och den 15 dec. 1914, att med
tunga kanoner på betydligt afstånd (9 km.) skjuta sönder
öfver-gångarna öfver Säve, hvarigenom t. ex. vid det senare tillfället
ett 10,000-tal fångar togos. Men då det Mackensenska fälttåget
hösten 1915 öppnades, visade det sig snart, att det serbiska
tunga artilleriet var för fåtaligt och — som de själfva sade —
hvad hjälpte all tapperhet mot dessa tyskar och deras talrika,
kraftiga och långskjutande tunga artilleri. En serbisk
fördelningschef meddelade t. ex. att »under de sista 4 dagarna hade
min fördelning 1,000 sårade och i dag 225 och ingen enda var
sårad genom infanterield utan alla genom artillerield». Bara
ett sådant yttrande visar såväl artilleriets ökade inflytande på
fiendens förluster som artilleriets förmåga att spara de egna
stridskrafterna.
Af synnerligen stort intresse är utvecklingen i Frankrike af
frågan om det tunga artilleriet. Vid krigsutbrottet fanns
praktiskt taget intet modernt sådant. År 1905 infördes visserligen
en 15 cm. haubits, den s. k. Rimailhohaubitsen, men den
mottogs tämligen kyligt, »comme la naissance d’un bel enfant,
admirablement venu, mais qu’on n’avait pas demandé». Ett
år innan kriget funnos också sammanlagdt endast 21 st. tunga
haubitsbatterier. Under åren närmast före krigsutbrottet fördes
i Frankrike häftiga strider för och emot införande af
fälthau-bitser och tungt artilleri. År 1913 antogs emellertid för det tunga
artilleriet en 10,5 cm. kanon, af hvilken år 1915 200 st. skulle
vara färdigställda, och omedelbart före krigsutbrottet erfor man,
att Frankrike beställt 200 st. 12 cm. fälthaubitser att levereras
under loppet af 1917. Orsakerna till dröjsmålet med frågans
lösning voro mångahanda. Man drog sig för de stora
kostnaderna och för det svaghetstillstånd, som de af ombeväpningen
orsakade organisationsändringarna skulle medföra. Militärerna
höllo på sin fältkanon, världens främsta, och ansågo delvis, att
man fullt kunde förlita sig på denna. Den franske politikern
Joseph Reinach, Gambettas medarbetare och Boulangers
motståndare, säger för öfrigt helt trankilt i en angående kriget
utkommen bok, att »det fanns en tid, då framställandet-eller
understödjandet af de militära krafven, särskildt de som rörde
vapen och ammunition, utsatte en för misstanken att hysa ett
alltför lifligt intresse för metallurgien».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
