Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - En modern påfveregering - Kulturskatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 DAGENS FRÅGOR
anpassningsförmåga, som alltid varit den romerska kyrkans särmärke
har den förstått att »möta folkvärldens behof af återvändande till
religionen och dess behof att äfven där finna en auktoritet att lita
till, ett samfund att ge sig åt, lida och arbeta för.» Och det lider
nog intet tvifvel att hvad Pius’ pontifikat eljest må ha betydt för
kyrkan, det har ökat och icke minskat dess inflytande och makt. Och
den nuvarande världskrisen och dess efterverkningar lära icke komma
att verka i annan riktning.
Den verkliga faran för kyrkan ligger, om man vill se till realiteterna,
icke i skilsmässolagar och tvångsbestämmelser, genomförda af
parlamentarismens Napoleoner, icke ens i statsmaktens angrepp, när de
organiseras af män af blod och järn, icke i »borgerlig moralundervisning»
eller ekonomiska trakasserier. Den ligger om någonstädes i de
kyrkliga maktkrafvens öfverspänning, i den järnhårda centraliseringens
fordran på »kadaverlydnad», i det andliga lifvets mekanisering, i den blinda
dyrkan af kvantitativa resultat, med ett ord i all den institutionalism,
som fordom drifvit och ännu drifver samvetstyngda människor att
utan mellanhänder, om än så tjänstvilliga och mjuka, själfva söka
lösningen af sitt individuella religiösa problem. Men äfven om det
papalis-tiska systemet skulle på detta område bringa till mognad en inre
kris sådan som den i sextonde seklet, kan världen måhända som då
ännu en gång få erfara sanningen af ordet »flaciuat nec mergitur».
Af egen erfarenhet torde hvar och en veta, att man i
regel är betydligt bättre underrättad om sevärdheter och
historiskt betydelsefulla platser i främmande länder än i sitt eget
land. Det finns många svenskar, som sett och beundrat Lubeck,
Hildesheim och Rothenburg men däremot aldrig satt sin fot i Visby,
och mer än en, som vördnadsfullt betraktat Napoleons graf i
In-validdömen i Paris, har aldrig kommit på den tanken att gå in i
Riddarholmskyrkan för att ägna ett ögonblick åt minnet af de
stora svenska konungar, som funnit sin sista hviloplats under dess
hvalf. Detsamma gäller äfven på andra områden. Många af de
skatter, som förvaras i våra museer och bibliotek, äro allt fortfarande
föga kända äfven af den bildade allmänheten. De enda undantagen
från denna regel bilda Godex argenteus i Upsala Universitetsbibliotek
och den i Kungliga Biblioteket förvarade kolossala handskrift, som
är känd under namnet Gigas librorum eller Djäfvulsbibeln, den
senare benämningen som bekant motiverad af en i handskriften befintlig
särdeles karakteristisk bild af det ondas ursprung och behärskare.
Men det allra mesta af våra bok- och konstskatter är föremål för
ganska liten uppmärksamhet. Detta kunde vara förklarligt på den
tid, då museer och bibliotek betraktades som helgedomar, till hvilka
egentligen inga andra än de invigde ägde tillträde och där hvarje
främling mottogs med mer eller mindre öppet misstroende, men det
är oförlåtligt i våra dagar, när männen af facket sätta en ära i att
göra de skatter, som anförtrotts åt deras vård, tillgängliga för alla
intresserade.
[-Kulturskatter.-]
{+Kultur-
skatter.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
