Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - I världskrigets skugga. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stormen mot mannen, som satte fosterlandets väl framför
valintressena, fortfor ohejdadt, och det var med nöd Galliéni kunde
komma till slutet af sitt meddelande, hvilket för öfrigt innebar
en honom förmodligen af hans civila ministerkollega påtvingad
eftergift: befälhafvande generalen i 15:de regionen skulle i
samförstånd med prefekten »på platsen vidtaga de åtgärder de lokala
förhållandena angåfvo som lämpliga», d. v. s. mildra vreden
hos »le Grand Electeur» genom att tänja på förbudet mot att
servera sprit åt militärer på andra tider än måltidstimmarna.
Tio talare voro ännu, efter flera timmars debatt, anmälda,
men Galliéni hade fått nog af glåpord och afbrott. Han tog sin
ministerportfölj och gick helt lugnt sin väg. I dörren mötte han
sin ministerkollega Viviani, som med mildt våld förde honom
tillbaka till ministerbänken, men då han ville förklara, hvarför
han gick, när folkrepresentanterna ej läto honom tala, bröt
stormen lös ånyo. »Vi äro inte i någon kasern», ropade
deputeraden Brizon. När man sedan från de socialistiska bänkarna
nedlåtande ropade åt Madagaskars eröfrare, mannen som genom
sitt ingripande haft väsentlig andel i den franska framgången i
Marneslaget, att han kunde fortsätta — då svarade Galliéni
stillsamt, men bestämdt: »Nej, nu är det slut». Först då insågo
bråkmakarna, att de höllo på att åstadkomma en ministerkris;
en af dem skyndade att å allas vägnar betyga den nyss
nedtystade krigsministern deras »djupa respekt och stora
högaktning», hvarefter ett enhälligt förtroendevotum för krigsministern
»afslöt episoden».
Den har här ofvan berörts så utförligt, enär den visar, att
på den franska deputeiadekammarens bänkar ännu sitta många,
som — trots att fienden står mindre än 8 mil från Paris —
dock ingenting lärt om den parlamentariska själftillräcklighetens
begränsning och ingenting glömt af den gamla själfsvåldigheten,
när mäktiga privatintressen stå emot det allmänna bästas
kategoriska imperativ. Marseillekrögarnas manifest och dess
efterspel i deputeradekammaren äro typiska relikter från
»camaraderiets republik» före augusti 1914; att dessa scener kunnat
afspelas tre veckor före Verdunslagets början tyder på att det nya
Frankrike efter freden får ett hårdt arbete med att ur sitt
politiska lif utrota den gamla surdegen.
Vid fredsslutet, huru detta än må gestalta sig, möta säkerligen
många nya och svåra problem. Frågan om hyresmoratoriet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
